Miss Lily

Dagar, veckor och månader går och jag vet inte hur jag mår. (Fint rim va?) Tiden som gått har fortsatt i samma tempo som tidigare inlägg och det har inte funnits tid till mycket egentid och reflektion och nu när det lugnat ner sig har jag förstått hur det känns att bli lite svedd om pälsen. Jag vill inte nämna ordet utbränd men det var nog på gränsen ett tag.

 

Så mycket som hände på en och samma gång, utmaningar fysiskt och psykiskt, på jobbet och utanför. Att knappt hinna andas mellan utmaningarna var nog det som tog kål på mig. Att vara en nykomling i ett sådant här jobb gav en utmaning i sig samtidigt som saker jag tränat på halva livet sattes på kant. Att vara vän med alla i teamet samtidigt som chef blev svårt och när man i sin tur bor med sina medarbetare fanns det än mindre tid att slappna av och vara sig själv.

 

Jag älskar att umgås med allt och alla men jag fick känna på att även jag har en gräns när jag behöver min ensamhet och ro. Samtidigt saknade jag just det; en umgängeskrets som kunde avleda min uppmärksamhet från jobbtankarna, men det var pendling mellan jobbet och huset i skogen med alltför få stopp utanför under denna tid och jag har nu förstått hur mycket ett privatliv utanför jobbet betyder. Speciellt i ett jobb som det här. Saker som fick mig att älska mitt hela liv här nere tidigare fanns inte kvar och alltför mycket fokus var tvunget att gå till jobbet. Missuppfatta inte att jag älskar fortfarande variationen och att kunna upptas totalt av ett arbete som detta har gett mig men det finns en gräns för allt.

 

Nu när antalet volontärer och team medlemmar minskat, vilket i sig varit en prövning för de resterande personer med många avsked och frågor om varför, tar det tid att vänja sig av med att allltid springa runt som en huvudlös höna med tio saker att göra samtidigt. Det har nästan varit svårare att varva ner än att öka tempot på fyra dagar som jag fick göra i Juli. Att helt plötsligt sitta vid skrivbordet och inte ha något URGENT att göra är väldigt skumt.

 

Det är hög tid för besluttagande och konsekvenser av dessa beslut. Jag vet att det kommer kännas både rätt och fel, oavsett vad jag väljer, men det är sånt man får ta. Det gäller att inte vara egoistisk men att inte heller fokusera på vad andra anser.

 

 

Började dagen med att Maverick, Alanna hund skrämde upp volontären som är livrädd för hundar,
så vi var tvugna att ha ett möte där hundarna var närvarande och pratade mest av alla,
Vi packade in i bilarna och fick som så ofta putta igång den ena bilen.
Det fungerade inte riktigt så jag fick leka lite bilmekaniker.
Jag satte mig för att betala räkningar och svara på mina emails som studsat in,
samtidigt hade jag reparatören och ägaren av huset i luren för att lösa den trasiga tvättmaskinen
innan volontärerna tar livet av oss med sina smutsiga underkläder.
Tvätten blev löst, men halva huset blev utan vatten på grund av att vattenledningarna
sitter ihop på ett sätt som endast kan ske i Afrika.
Jag lekte vattenlednings-reparatör ett tag..

Projekt koordinatorn ringde och jag fick ge ett besked till volontärerna som inte är av det härligaste slaget,
nämligen att INTE ge pengar till patienten som nyligen förlorat sin man.Vi får nämligen göra det till alla våra hundratals patienter i sådana fall. Vi träffar på dödsfall dagligen och det finns ibland inget man kan göra.
Alla önskar att vi kan påverka mer av politiken och hälsovården i detta land,
men vi gör vad vi kan, hjälper med hjälp av vår kunskap och omtanke.
Vi tänker långsiktigt och rättvist, men ibland betyder det att man måste säga nej i hemska situationer.
Gör ont i magen varje gång.

Ett annat dödsfall kom oss nära inpå när en av teamets svärmor gick bort.
Plan B sattes i verket och resurs för stöttning för hela slanten sattes in.

Strax därefter kom ett glädjande besök som eventuellt hjälpte mig med en stor uppgift,
nämligen att hitta ett nytt hus för oss att ha volontärerna i nästa år.
Detta för att kunna expandera projekten vi har och hitta nya projekt.
Det är spännande när möjligheterna hoppar ner i knäet på en!

Eftermiddagen bjöd på möten av olika slag och en och annan kaffe.
Försökte fixa visum-ansökningar till min personal och ett nytt hem för oss i teamet att bo i efter vintern.
Den avslutades med att en annan i teamet kanske inte åker hem på semester som planerat
på grund av att hennes morfar fått svår cancer och förmodligen inte kommer att överleva
många veckor vilket gör det svårt att parera,
hon måste dock ändå åka hem eftersom tack vare misskommunikation till
Home Affairs är hon just nu illegal i landet och skulle egentligen arresteras.
Minor Problems..

Kvällen avslutas med att volontärerna kramar krokodiler
och möter sedan upp oss för att distrahera oss med lite
SVERIGE- ENGLAND
och en och annan gin&tonic.

Det har helt klart varit en berg&dalbane-dag
minst sagt!
Men på många sätt är den också bara;

Another Day in Africa

En och en halv vecka tillbaka på jobbet.
Det har varit en bergochdalbana kan jag lova.
Framförallt känslomässigt..

Att komma tillbaka och ha så mycket att göra,
att ha varit borta en vecka mer än beräknat,
samtidigt ha endast två veckor på oss att klara av allt inför högsäsong
och innan A åker på semester.
Jag möttes av många nya utmaningar på nya plan när jag anlände.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle övervinna dem
och jag vet inte riktigt om jag har klarat det än,
men det känns bättre nu i alla fall.

Jag har haft en flygande start denna vecka med
två stora saker på plats, nej TRE faktiskt
och det har hjälpt mig att hamna på fötter igen.
Känna att jag gör nytta igen, känna mig behövd.

Jag blev lite rädd för min egen stressnivå ett tag
men nu har aptiten och sömnen kommit tillbaka och jag har
kommit in i rutinerna på detta underbara jobb igen.
Allt känns super igen!

Det enda jag ska överleva nu är vintern!
Och det blir med tre lager byxor, fyra lager tröjor
och på natten två täcken..
Haha man skulle ju kunna tro att jag kommer från ett tropiskt land.
Men kylan som är här är bara så ilande och genom trängande.
Men det är bara att pinas..
Ikväll ska fleecen på.. Regnet står som spön i backen!

Dags att krypa ner!
Natti natti

Efter några dagar hemma i Sverige kom beskedet att min kära farmor var inlagd på sjukhuset.
2 dagar senare fanns hon inte kvar här hos oss längre.
Nästan 92 år fick hon vara med och de sista åren var inte så roliga längre tyckte hon.
Hon ville gärna möta farfar igen och det var på något sätt skönt att veta
att hon fått vad hon ville nu äntligen.

Men saknaden är såklart stor för oss som är kvar.
Jag är så underbart glad att jag hann träffa henne en sista gång på en härlig lunch
och hon fick höra allt om hennes barnbarns äventyr och lycka.
Det kändes skönt att hon fick veta hur lycklig jag är över valet jag gjort
och hon var glad för min skull vilket gjorde mig glad också.

Jag tänker tillbaka på min barndom med farmor och farfar
men mycket värme och tackar dem för alla härliga dagar i skogen
bärplockning, svampplockning, picknickar, sylt&saftmakeri
Matlagning och bakning är mitt intresse tack vare allt jag lärt vid spisen hos dem.
Att rensa sill och baka fastlagsbullar med den rätta touchen,
och att dricka kaffe vid 6 års ålder med tre sockerbitar och grädde i
"för den rätta färgens skull" är saker jag alltid kommer att uppskatta som kära minnen.

Tack för allt farmor och farfar och jag hoppas att ni äntligen hittat varandra
och vandrar hand i hand på ett fint ställe.
~~~~

Det har varit underbara veckor hemma i Sverige. Det började med en överraskning utan dess like i Köpenhamn.
Föräldrarna kom intet anandes in på hotellet och fick sig en liten surprise. =) I form av mig!
Resten av helgen var mysig med bergodalbanor och experiment med brorsbarnen och bror. Helt underbart!



Killarna fick bli sydafrikanska rugbyspelare. =)


Resten av veckorna har kantats av umgänge med bror&co, vännerna i Stockholm, barndomsvännerna i Lerbarjet
och gamla vänner och kollegor på hemmaplan. Galet kul!
Det får en verkligen att vilja komma hem.. en dag. ;)



Vädret har varit underbart och jag fick smaka på grillningar i trädgårdar och på stranden blev det picknick.
Jag kan inte ha bättre familj och vänner. Så är det bara!
Det enda jobbiga är att man är så kluven och vill vara på två ställen samtidigt..
De är på varsin sida av jorden. Men allt har sin tid =)

Nu är det dags att sätta sig på planet igen..
Med helt underbara Sverigeminnen i bagaget.

Puss på er alla som förgyllde min semester!

Jag har ofta tänkt på mitt ledarskap i detta jobb.
Det var ju det jag kom ner här för att göra.. utöva ledarskap.
Fick jag det jag ville?
OOOHH JAA

Tänk er att inte bara jobba 12-14 timmar om dagen med er chef sittandes i samma rum,
utan även äta alla måltider med denna, umgås i det sociala med hen,
därefter åka hem med personen och sova i samma hus.
Där har ni vad Alanna har att göra med här nere gällande sin chef, MIG
Under alla dessa timmar, dagar och veckor händer det allt som oftast att allt vi pratar om
cirkulerar kring arbetet, för arbetet är våra liv här nere.
Det finns alltid utmaningar att se lösningar på och dessa kommer ofta i sömnen eller i duschen.
Haha jag kom precis på mig själv att vi faktiskt diskuterar jobbet även när en av oss är i badrummet bredvid kontoret minst en gång om dagen.
Privatlivet är icke existerande och det kan tära på vem som helst.
Vi är varandras nästan enda vänner i denna lilla stad förutom volontärerna och några till.

Vad vi har lärt oss om varandra är dock ack så viktigt och jag vet om möjligt mer nu än
innan att närvarande ledarskap är lösningen på det mesta.
Jag kan läsa mitt teams kroppsspråk och agerande till det yttersta
och det löser många konflikter redan innan de startar.
Ibland finns det inte mycket man kan göra mer än att låta det gå.
Jag får ofta säga till både mig själv och A att gå ut på en joggingrunda eller ta hunden
på en promenad när jag känner att stressen närmar sig.
Hade jag inte suttit så nära dem alltid så hade jag aldrig känt av attityderna.

Kommunikation är också a och o men återigen, om du sitter bredvid kan det räcka att
titta bakåt för att se humöret i den andres ögon.
Ett litet "talk to me" när känslorna bubblar och att få dem att prata ut
även om det är små saker många gånger.
Små saker hjälper i det stora.

Jag kom hit för att lära mig om ledarskap..
och jag fick de största hemläxorna direkt serverat i knäet.
Man går på nitar ibland men jag har det mest krävande jobbet och höga krav från teamet
vilket gör att i slutändan kommer jag att gå segrande härifrån,
jag har fått utmaningen jag ville ha
och även om jag misslyckas stort så är jag ändå en vinnare.

Så de så!

Månaden har flugit förbi en svindlande fart och när jag tittar tillbaka på mina bilder
kan man inte annat säga än att jag har det ganska bra!

Uppstart av nya projekt, avslutande av andra,
många förbättringar och nya partnerskap som skapats.
Några berg och dalbanor som slutat i succé.
Några stycken lärdomar att ta med i sitt bagage.

Några gånger jag har fått sätta ner foten för att få saker att fungera
vilket är väldigt nyttigt för mig både i det privata och på jobbet.
Ibland förundras jag över vidden av vad jag håller på med i vardagen.
Något jag ofta säger är "detta var inte i min jobb-beskrivning!"
Man jobbar och jobbar och jobbar, men oftast med ett leende på läpparna.
Glädjen sprider sig sakta genom husets väggar och till och med chefen kan se det
på ett papper när vi gör vecko-rapporten.
Jag och Alanna är ganska trötta nu, vi kämpar på och jobbar på fyra personers positioner..
positioner som i sig själva är 1½ mans arbete.
ibland räknar vi ner till vår uppbackning som kommer i mitten av Maj
och tackar gudarna att våra volontärer för tillfället är änglar.
Men oftast skrattar vi och torkar svetten for att några minuter senare ta tag i allt igen.
Vi skrattar till och med mellan tårarna som kommer ibland.  För sådana kan inte undvikas
i ett jobb som det här. Det gäller bara att se till att skratten blir övervägande.

Helgerna har varit nyttiga också med små helgtripper till Mozambique och några långhelger
som blandat upp jobb och strandliv med lite safaris och rugbymatcher.
Som sagt.. jag har det ganska bra =)
Fick simma med delfiner igen och blev lite smått attackerad av en noshörning.
Fick surfa på vågorna igen och fajtas med aporna på stranden över en ananas.
Försöker att få tid till att bara vara hemma i huset och kolla på film eller rugby.
Lyckas ibland.. =)

Det har varit full rulle denna månad..
Nästa bjuder på mycket utöver det vanliga,
och det ser jag fram emot!

Puss!

Igår kom jag hem efter en händelserik första dag ute på projekten efter påsk.
Support group på förmiddagen var härlig med mattelektion och yoga och eftermiddagen bjöd på ett efterlängtat möte som löste några problem som snurrat omkring i mina tankar.
Jag fick några andra utmaningar som löstes relativt snabbt med lite omtanke och lyssnande. Aldrig roligt att behöva säga hejdå men vi känner fortfarande att vi tagit rätt beslut gällande teamets förändringar.
Det var en otroligt produktiv dag vilket fick mig att dansa hemåt efter en härlig feedback session med mycket positiva kommentarer från volontärerna.
Det går bra nu, som man säger när allt rullar på.
Man kan välja att undra när nästa törn kommer eller så kan man bara njuta av när allt går bra.
Jag har valt det senare.

Jag satte mig framför mitt pussel och drack rooibos te med en skvätt Amarula i medan C mös framför fotbollsmatchen. Lugnet efter stormen i lilla huset i skogen.
Jag kunde riktigt känna hur mycket jag trivdes med livet, det är en härlig känsla.
För ett par veckor sedan kämpade jag med att hitta min plats på jobbet,
svårt att släppa taget om det jag gjort tidigare och försöka hitta motivationen till de nya uppgifterna.
Det har tagit ett tag men det känns bra nu, med erfarenhet kommer säkerhet
och jag är så glad att jag fått chansen att få denna erfarenhet.

Idag började min morgon med ett möte ute i byn.
Vi ska bygga ett daghem till de härliga barnen där och mina chefer lämnade projektet till mig.
Inte det lättaste utmaningen att hitta byggare, tänka ut planerna och ritningarna samtidigt som vi vill engagera volontärerna så mycket som möjligt i bygget. Pengar är inte lätt att få men förhoppningsvis vill våra gamla volontärer skänka en slant eller två till oss och vi kan börja bygga i juli när de stora grupperna kommer in.
Det krävs mycket fundraising i staden och många planer B eller C.
Mötet med kommiteen skedde under ett träd och började med en bön.
De var väldigt samarbetsvilliga gällande förändringar i planerna jag gjort
för att kunna börja så snart som möjligt och mötet slutade i applåder och många Siyabongas (tack).
Jag älskar mitt jobb dagar som denna.

Om ni vill ge en hjälpande hand till bygget eller vet någon som kan tänka sig att skänka lite pengar,
kika in på
http://happyafricafoundation.org/campaigns/st-lucia-south-africa/inkanyezi-creche-development-project-st-lucia/

Om ni tycker det verkar krångligt att skänka pengar genom hemsidan, hör av er till mig så kan jag ta emot pengarna på annat sätt.


Jag ser fram emot att dessa barn får ett riktigt klassrum snart.

Idag är en halv dags arbete snart slut och sen är det dags för lite vila.
Jag ville ta en hel dag och även jobba måndag för att tjäna in lite lediga dagar till kommande aktiviteter
men chefen sa bestämt Nej!

Lika bra kan jag tycka, när de tvingar alla andra att vara lediga så sitter jag ändå bara och väntar på
svar från folk som inte jobbar i helgen. ;)

Några timmar in på gårdagen var de nödvändigaste uppgifterna slut och idag har jag
spenderat för att öka mysfaktorn över påsken.
Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar att handla presenter till andra
men idag kom jag tillbaka från affären med kassen full av saker jag inte skulle ha.
Jag glömde det jag åkte dit för mest av allt. haha

Mumsy kom förbi på hennes lediga dag för att visa upp sin son.
Det säger en del om hur mycket hon trivs på jobbet =)


Efter lunch smyger jag iväg och vad som väntar i helgen har vi inte riktigt planerat.
Det kan tänkas att vi kör en sväng i Hluhluwe/Imfolozi National Park
och surfar/solar uppe vid Cape Vidal en av dagarna.
Eller så åker vi upp till Sodwana Bay och dyker lite.
Vi får se vad vi känner för =)

Har jag nämnt hur mycket jag älskar att bo här?

GLAD PÅSK!

Jag har varit ganska flitig med att uppdatera denna månaden,
Det har varit en härlig månad med superbra volontärer och härliga projekt.
Jag har börjat komma in i min roll lite mer nu och försöker balansera mina uppgifter
mellan vad som ska prioriteras för nutiden och framtiden och strukturera upp det veckovis.

Men det kommer alltid uppgifter som man inte räknat med och problem
som kräver mer än mitt kunnande, vilket jag fick smaka på denna vecka.
Personal-problem är aldrig roligt, allra minst när det hotas av andra instansers involvering
men det känns bra efteråt att veta att jag gjort allt enligt lagar och regler och den andra parten fick
krypa åt sidan och stå sitt kast. Man blir alltid nervös att man missat ett steg i den så fina "Labour Act".
Det ska bara bli intressant att se vad nästa steg blir..

Förutom det har jag hunnit med en rekrytering denna vecka vilket vi glädjer oss åt
om än det inte blir en alltför avslappnad månad innan den nya tillträder.
Jag fick även en liten belöning vilket gav ett litet plåster på såren när jag gråtfärdig stödde
mig på min chef och vi i teamet gick som planerat tidigare ut och åt middag.

Denna helg var jag uppe i Thanda och fick se lejon jaga och lyckas ta en gnu.
Både fantastiskt och hemskt men man får trösta sig med att det är "circle of life".
Det blev en härlig Bush Supper mitt ute på savannen och det var välbehövd avkoppling for mig.

Jag känner mig mer energisk och redo att möta April!
Förhoppningsvis utan att bli lurad för mycket idag =)

Snart söndag kväll..
och jag tittar tillbaka på helgen och småler lite grann..
Fredag kväll var det Braai med volontärerna och en liten runda till baren.
Spelade några vändor biljard och kan konstatera att träning krävs för att
hålla samma standard som när jag en gång klev in där för ett par månader sedan.

Lördagen bjöd på sovmorgon till hela 8.12 och därefter en sväng till Durban.
Det blev lite shopping på ett av södra hemisfärens största shopping mall och därefter
Rugbymatch på stadion mellan Durbans Sharks och Australiens Reds. (Detta nämndes för mig EFTER att jag tagit med mig min röda regnjacka vilket gjorde mig lite smått oroad) Vädret höll inte måttet men gott nog så gjorde Sharks det. En riktigt bra match och min kompanjon lärde mig alla regler och strategier han kunde.

Idag var det begravning av den gamle Indunans första fru och detta är anledningen till mitt blogginläggs namn. Ena dagen sitter man på en rugbystadium där den nya BMW serien visas upp och innan dess har man tittat på kläder som kostar runt 1000-lappen. Den andra dagen sitter man och lyssnar till tal på ett språk som man fortfarande inte förstår och nynnar till zulu-psalmer medan kistan sänks ner under jord.

Att se dessa tappra människor le trots sorgen och höra på de vackraste sångröster och motivationstalare jag någonsin hört har fått mig att uppfyllas av tacksamhet många gånger idag. Att se två av de bästa "beatboxare" på denna jord i en liten afrikansk by som denna där de är tvungna för att de inte har trummor. Att få insupa denna kultur som lika ofta överraskar mig som sviker mig. Att försöka förstå vad dessa människor går igenom varje vecka. Varje dag.

Begravningen avslutades som det oftast gör med att vi fick sitta vid VIP-matbordet
och bli tackade för vårt bidrag och hjälp i byn. En stor tallrik med mat och läsk är regeln.
Undantaget idag var ytterligare en tallrik med något som inte såg aptitligt ut.
Vi frågade vad det var och det var "red meat" vilket vi insisterade på inte var sant.
Det kom då fram att det var "red meat from inside". Efter bedjande blickar till varandra och menande blickar från Indunan och hans präster kunde jag knappt hålla mig för skratt. Prästerna skrattade de med då de insåg att vi nog inte älskade denna maträtt. Då brast det för mig, jag kunde inte sluta skratta.
Vi lyckades hitta varsin bit som såg ut som kött och inte tarm och endast morgondagen kan förtälja om det var en bra idé eller inte.

Efter begravningen var det dags för sen lunch i St Lucia och jag valde 6 bitar sushi..

Sen åkte jag hem och bytte däck på bilen..

En helt vanlig helg..
I konstrasternas land

Idag är en speciell dag, att hedra en stark kvinna som betyder allt för mig, min mamma.
Tack vare hennes styrka de senaste åren kan jag uppfylla mina drömmar.
Det finns inga ord för hur stolt jag är över dig mammsen
och vilken förebild du är i mitt liv.
Älskar dig!

Jag funderar ofta över hur mycket ens barndom formar en till den man blivit.
Jag tackar mina föräldrar så otroligt mycket för all kärlek som jag fått
genom alla år, något som inte alla får ta del av under sitt liv.
Trots tuffa tider så fanns det alltid med i bagaget och ibland lite för mycket av det
när jag tänker tillbaka på alla diskussioner föräldrarna hade över vems sida jag skulle stå på.
Det var jobbigt ibland och jag valde oftast att inte välja,
av respekt till dem, samma respekt som de alltid gav mig.
Jag har alltid känt mig värdesatt till max och uppskattad, aldrig åsidosatt.

Jag har mina föräldrar och min bror som förebild att tacka för det liv jag har skapat mig själv.
Tack för att ni stöttar alla beslut jag tar, även om det innebär att jag flyttat ifrån er halvvägs över jorden.

Älskar er över allt annat och fäller en tår idag över en liten saknad..
(Men bara liten)

*Att tycka om jordnötssmör och salt&vinäger chips
*Alltid ha en plan B (eller F för den delen)
*Komma ut ur duschen och vilja duscha igen
*Africa Time
*Få andra människor att vänja sig vid Africa Time
*Att ha kor, getter, hundar och människor mindre än en halvmeter
från bilen när jag kör 90 km/h längs med vägen.
*Se folk dricka två tre öl och sätta sig i bilen för att köra hem
*Att inte bli respekterad endast på grund av att jag är kvinna
*Att inte bli tilltalad endast på grund av att jag är kvinna
*Att ålder har en otroligt stor betydelse i vissa kulturer
*Att klä mig i kjol endast för att respektera andra
*Att kunna åka ut på safari varje helg
*Stötta på flodhästar varannan dag antingen i bilen eller gående
*Känna doften av flodhästbajs utanför min grind
*Alltid titta efter ormar under kudden och i skorna
*Säga godmorgon till mina kära hjortar och apor i trädgården
*Att ringa reparatören endast för att höra honom säga "jag menade att komma till dig om två minuter!"
*Att höra "We'll make a plan" gällande ALLT
*Veta att "Ill be there just now" kan betyda allt från 5 minuter till 5 veckor
*Veta att "now now" betyder just precis nu eller om ett tag, beroende på vart personen kommer ifrån.
*Att inte längre klaga på att det är för kallt, utan för varmt
*Att kunna beundra 10 gånger så många stjärnor på himlen om kvällarna
*Bli stum av hur vacker naturen är här varje gång jag åker ut på savannen
*Stanna till minst tre gånger och snicksnacka med någon på hundpromenaden (liten stad)
*Jobba 12 timmar om dagen och prata om jobbet de övriga 10.


och det viktigaste;

*Att vakna med ett leende varje dag och känna att jag valt rätt väg att gå.

Då var man tillbaka till vardagen efter ett par dagar på andra sidan landet.
Teamet här fick kämpa med en tropisk storm medan jag hade dagar sprängfyllda med seminarier och workshops men det var otroligt roligt att få ansikten på de man så ofta mailar med.
Project/Business Managers möttes från Sydafrika, Zambia, Zimbabwe, Mozambique och Kenya
för att dela med sig av erfarenheter, utmaningar och succeer.
Det var givande att få veta att även om man lever i sin egen lilla bubbla
så finns det många som kämpar lika hårt och möter tuffa volontärer på andra ställen i Afrika.
Och att få höra hur bra organisationen verkligen är gör mig bara stolare än någonsin.
Att få höra uppskattning från direktörerna och "bli sedd" var även något som blev möjligt
när vi alla hoppade ur bubblan vi vanligtvis lever i.
Det värmde =)



Jag tycker det är spännande att se de människor som lyckas i livet,
framförallt i business-världen.
Grundaren till vår organisation African Impact och vår moderorganisation African Encounter
är så otroligt lik den stora grundaren på mitt gamla arbete IKEA att det ibland är skrämmande.
Otroligt intressant att kunna se vad som verkligen ger framgång och vad som skapar ett klimat
som gör att människorna stannar länge och tror på den framgången.
Ödmjukhet, Stark vilja, Passion till vad de gör är exempel.

Mr Andrew Conolly

Vårt peptalk började med;

"We are an odd bunch of people from all corners of the world with different backgrounds, led by a one armed cattle farmer. We get it right, it works, we pull together, we achieve!"

Efter några dagar kom vi fram till att jag var den enda som inte var antingen från landet man jobbade i
eller från UK. Jag hade en 2 timmars workshop och kom på mig själv att fråga om stavning någon gång, men det är kul att tänka tillbaka och veta hur långt jag kommit i det engelska språket och att jag faktiskt tycker det är enklare att skriva formellt här än hemma i Sverige.

Vi hann med lite teambuilding med att plantera träd


och många paus-promenader på stranden i Nordhoek


En härligt vecka allt som allt och jag kommer hem med mycket ideer och ny kämpaglöd!

Ännu en månad har rullat förbi och denna har varit något tuffare. Teamet är utmattade och efter mycket peptalk, problemlösningsmöten, utsända varningar till volontärerna och både individuella och gruppsamtal med dem kändes det äntligen som att jag fått rätsida på det mesta och största av problemen förra veckan. PUH!

Jag ropar inte hej än men är stolt över att jag tillsammans med A&X lyckats vända situationen.
A var chockad över gruppen och deras sätt att tänka vissa dagar och själv är hon totalt utmattad av det hårda jobb som krävts. Men förhoppningsvis vänder allt efter vårt kämpande och vi kanske lyckas lägga energin på
det som är meningen att vi ska lägga den på de kommande veckorna.
Tack och lov att projekten fungerar utan större problem (peppar peppar) och att vårt team blivit starkare tack vare allt.

Jag började månaden med att ha tre vänner här nere och fick visa dem hur mitt liv här ser ut.
Vi har det supermysigt i huset och de fick åka på hippo&croc tur och vi surfade en av dagarna
(trots en punktering och två andra trasiga bilar som fick lösas mellan varven)
Under helgen åkte vi upp till Bayete Zulu Lodge och fick en av mina bästa game drives någonsin!
Många djur och söta småttingar, vackra landskap och precis efter att guiden hällt upp en liten skvätt Amarula
öppnade himlen sig.
Hade jag kunnat ta upp kameran utan att få den sjöblöt hade jag kunnat få underbara bilder,
men det fick bli mentala bilder som fastande på näthinnan istället av springande giraffer och noshörningar
på jakt efter skydd för regnet, Amarulan i ena handen medan vi försökte att hålla fast oss på de skumpande vägarna medan guiden körde så fort han kunde för att kunna komma fram innan vägarna blev för leriga.
Vi brast ut i skratt halvvägs hem och kunde inte sluta, gled nästan in i ett träd innan guiden försökte ta en annan väg hem. Det var fantastiskt!
Tack Sara, Martin och Ben för allt!


Det ska bli spännande att se vad nästa månad ger.
Det blir ialla fall lite Cape Town med Managers Gathering till helgen vilket ska bli superspännande.

Kram kram

Ja herre jisses vad man hinner med på mindre än en vecka,
Mitt team kom tillbaka i måndags och det känns riktigt riktigt bra!
Vi hade några problem innan vi sa hejdå inför semestern men förhoppningsvis var det
bara vila som behövdes för att fixa till det mesta.

På dessa dagar har vi hunnit med att packa upp allt, sortera och planera.
Vi har haft möten för att berätta att vi är tillbaka på plats
och det har varit mycket uppskattat.
Jag har haft ett uppstartsmöte som förhoppnigsvis gav klarhet i
hur vi ska jobba detta året och varför och lite bättre riktlinjer som behövdes.

Mitt i alltihop har jag även hunnit ha några dagar som vi kallar Only in Africa
Vår handyman fick sitt körkort förra veckan och fick köra till jobbet igår,
det resulterade i en mindre krasch och en bogserad bil,
samtidigt som våra andra två inte gillade att stå still under helgerna
vilket innebar två skakiga batterier.
Min position är ganska flexibel här nere så igår var jag mekanikern Sofie,
fyllde på vätska i battericeller, fixade med startkablar och efter mycket mekande
fick jag igång de båda (ok jag hade lite hjälp av min mekaniker över telefonen)
Jag var mäkta stolt!
Något är dock fel på ett av dem, vi fick ta fram startkablarna igen imorse,
och nu i eftermiddags igen, men man blir ju expert på köpet =)

Direkt efter bilmecket var det dags att tvätta händerna, klä om till kjol under knäna
och gå på möte med huvudsystern på kliniken i byn.
Ett framgångsrikt möte där vi lyckades få fram en lösning på ett år gammalt problem
och nu kan vi äntligen börjar hjälpa till även där!
Ett av målen för 2012 löst sisådär 2 veckor in!
Mäkta stolt åter igen!

Idag har varit lite mer normalt, förutom att vår snickare helt plötsligt
föll genom våra trappor! Han skadade inte sig för mycket, "inte mer än vad en öl kan fixa".
Oj vilken syn, länge sen jag hade sådana tårar i ögonen. Jag och Alanna kunde inte sluta skratta,
Att tilläggas till historien är att han är en väldigt tjock afrikand och den ena plankan var rutten inuti.

En dag kvar på veckan, sen helg och jag undrar hur det hela ska sluta =)
Im Loving It!

Men lite surfing och Braai med vännerna hägrar, innan volontärerna anländer!

Ja man kan inte annat än förundras vad detta land har att erbjuda en helt vanlig tjej som mig =)
Har haft underbara veckor med föräldrarna och visat runt som guide, chafför och diverse underhållare.

Julen spenderades i St Lucia tillsammans med hundratals andra turister, vilket jag inte är van vid
men eftersom mam&pap inte visste hur tyst det vanligtvis är så tyckte de inte att det var värre än alla andra
turistorter vi varit på genom åren.
Det blev safaris med antiloper av olika slag, vårtsvin, bufflar, giraffer, elefanter och under vår skölpaddssafari
fick vi även se både hyena och leopard, det sistnämnda något som mina kollegor inte gjort på sina 8 resp 12 månader här! Båttur på floden och utflykter till stränderna runt omkring hanns med.
Julafton blev mysig med tända ljus och ett litet julbord som fick improviseras fram.
Vi hade till och med Disney klockan tre (nästan), från medhavd DVD.

Veckan därpå befann vi oss i Cape Town, mitt hem för två år sedan under en utomlandstermin.
Det var underbart att få visa dem hur mitt liv såg ut där, alla utflyktsmål och det var mycket som skulle hinnas med.
Pingviner vad Simons Town, Sälar vid Waterfront, Cape Point och Cape of Good Hope.
Nyåret skålades in i Franschhoek, ett av vindistrikten, hos en gammal kollega till mig.
Det blev Braii, vin och mycket stjärnskådning och nyårsdagen gick vi på konsert i botaniska trädgården.
Vinprovning och mycket sightseeing hanns med under dagarna på den sidan landet.
Det var tomt när de åkte hemåt, jag och Vlekkie fick nöja oss med att titta på aporna
och antiloperna i trädgården till huset jag nu flyttat in i.

Några dagarns jobb blev det och i helgen har jag varit norrut för att se när sköldpaddorna
kommer upp på Kosi Bay och lägger sina ägg.
Det var nästan fullmåne och hela stranden var upplyst, vi gick längs vågorna och fick se när två
av honorna krälade upp och genomförde processen. Att få vara så nära dem var fantastiskt.
De sätter sig själva i trans när själva läggningen sker och vi satt kvar efteråt för att inte störa hennes väg ner mot vattnet. De är så vackra och efter att ha dykt med dem vet jag hur fridfulla de är som varelser.

Bilder från semestern får komma senare, jag ska nu slänga mig i sängen och sova för
att vara utvilad i morgon bitti när jag har första dagen med teamet igen.
Bilen har blivit uppladdad och puttad idag, huset står kvar och resten får fixas under veckan.

Kram kram

Jag önskar er alla;
GOD JUL
&
GOTT NYTT ÅR!

Jag återkommer efter min underbara julledighet och semester!

Kram