The land of contrast..
Snart söndag kväll..
och jag tittar tillbaka på helgen och småler lite grann..
Fredag kväll var det Braai med volontärerna och en liten runda till baren.
Spelade några vändor biljard och kan konstatera att träning krävs för att
hålla samma standard som när jag en gång klev in där för ett par månader sedan.
Lördagen bjöd på sovmorgon till hela 8.12 och därefter en sväng till Durban.
Det blev lite shopping på ett av södra hemisfärens största shopping mall och därefter
Rugbymatch på stadion mellan Durbans Sharks och Australiens Reds. (Detta nämndes för mig EFTER att jag tagit med mig min röda regnjacka vilket gjorde mig lite smått oroad) Vädret höll inte måttet men gott nog så gjorde Sharks det. En riktigt bra match och min kompanjon lärde mig alla regler och strategier han kunde.
Idag var det begravning av den gamle Indunans första fru och detta är anledningen till mitt blogginläggs namn. Ena dagen sitter man på en rugbystadium där den nya BMW serien visas upp och innan dess har man tittat på kläder som kostar runt 1000-lappen. Den andra dagen sitter man och lyssnar till tal på ett språk som man fortfarande inte förstår och nynnar till zulu-psalmer medan kistan sänks ner under jord.
Att se dessa tappra människor le trots sorgen och höra på de vackraste sångröster och motivationstalare jag någonsin hört har fått mig att uppfyllas av tacksamhet många gånger idag. Att se två av de bästa "beatboxare" på denna jord i en liten afrikansk by som denna där de är tvungna för att de inte har trummor. Att få insupa denna kultur som lika ofta överraskar mig som sviker mig. Att försöka förstå vad dessa människor går igenom varje vecka. Varje dag.
Begravningen avslutades som det oftast gör med att vi fick sitta vid VIP-matbordet
och bli tackade för vårt bidrag och hjälp i byn. En stor tallrik med mat och läsk är regeln.
Undantaget idag var ytterligare en tallrik med något som inte såg aptitligt ut.
Vi frågade vad det var och det var "red meat" vilket vi insisterade på inte var sant.
Det kom då fram att det var "red meat from inside". Efter bedjande blickar till varandra och menande blickar från Indunan och hans präster kunde jag knappt hålla mig för skratt. Prästerna skrattade de med då de insåg att vi nog inte älskade denna maträtt. Då brast det för mig, jag kunde inte sluta skratta.
Vi lyckades hitta varsin bit som såg ut som kött och inte tarm och endast morgondagen kan förtälja om det var en bra idé eller inte.
Efter begravningen var det dags för sen lunch i St Lucia och jag valde 6 bitar sushi..
Sen åkte jag hem och bytte däck på bilen..
En helt vanlig helg..
I konstrasternas land
och jag tittar tillbaka på helgen och småler lite grann..
Fredag kväll var det Braai med volontärerna och en liten runda till baren.
Spelade några vändor biljard och kan konstatera att träning krävs för att
hålla samma standard som när jag en gång klev in där för ett par månader sedan.
Lördagen bjöd på sovmorgon till hela 8.12 och därefter en sväng till Durban.
Det blev lite shopping på ett av södra hemisfärens största shopping mall och därefter
Rugbymatch på stadion mellan Durbans Sharks och Australiens Reds. (Detta nämndes för mig EFTER att jag tagit med mig min röda regnjacka vilket gjorde mig lite smått oroad) Vädret höll inte måttet men gott nog så gjorde Sharks det. En riktigt bra match och min kompanjon lärde mig alla regler och strategier han kunde.
Idag var det begravning av den gamle Indunans första fru och detta är anledningen till mitt blogginläggs namn. Ena dagen sitter man på en rugbystadium där den nya BMW serien visas upp och innan dess har man tittat på kläder som kostar runt 1000-lappen. Den andra dagen sitter man och lyssnar till tal på ett språk som man fortfarande inte förstår och nynnar till zulu-psalmer medan kistan sänks ner under jord.
Att se dessa tappra människor le trots sorgen och höra på de vackraste sångröster och motivationstalare jag någonsin hört har fått mig att uppfyllas av tacksamhet många gånger idag. Att se två av de bästa "beatboxare" på denna jord i en liten afrikansk by som denna där de är tvungna för att de inte har trummor. Att få insupa denna kultur som lika ofta överraskar mig som sviker mig. Att försöka förstå vad dessa människor går igenom varje vecka. Varje dag.
Begravningen avslutades som det oftast gör med att vi fick sitta vid VIP-matbordet
och bli tackade för vårt bidrag och hjälp i byn. En stor tallrik med mat och läsk är regeln.
Undantaget idag var ytterligare en tallrik med något som inte såg aptitligt ut.
Vi frågade vad det var och det var "red meat" vilket vi insisterade på inte var sant.
Det kom då fram att det var "red meat from inside". Efter bedjande blickar till varandra och menande blickar från Indunan och hans präster kunde jag knappt hålla mig för skratt. Prästerna skrattade de med då de insåg att vi nog inte älskade denna maträtt. Då brast det för mig, jag kunde inte sluta skratta.
Vi lyckades hitta varsin bit som såg ut som kött och inte tarm och endast morgondagen kan förtälja om det var en bra idé eller inte.
Efter begravningen var det dags för sen lunch i St Lucia och jag valde 6 bitar sushi..
Sen åkte jag hem och bytte däck på bilen..
En helt vanlig helg..
I konstrasternas land
Kommentarer
Trackback
