Miss Lily

Jag maste fa beromma mig sjalv..
Har blivit saa duktig pa att motionera! Ar ute varje dag och springer eller powerwalkar..
Och det kanns sa bra! Har fatt tillbaka min energi som runnit ur mig sedan tidigare..
Jag trodde forst det var nagot i min kost som gjorde att jag var trott hela tiden,
men nu vet jag vad det var.. jag slappade for mycket!

Igar kom Chrissies van fran Pretoria och det blev middag och drinkar med Lulu och senare kom grabbarna.
Det ar underligt hur mycket man kan sakna de efter endast en liten helg ifran varandra!
Hur ska jag overleva nar vi aker harifran?!

Jag var duktigt igen och korde, forsoker halla den nagorlunda halsosamma livsstilen igang..
Idag ska jag och mina tva kompanjoner ut och springa..
Men innan dess ar det plugg plugg plugg..

Life is good

Är tillbaka i hemmet efter en underbar helg längst kusten öster om Kapstaden.

Jag och Christine gav oss iväg tidigt på torsdag morgon och körde hela vägen till Plettenberg Bay. Det tog runt 6 timmar totalt och vi satte oss på Lookout, en restaurang längst ut med en underbar utsikt. Jag åt en underbar pasta med tonfisk och Christine tog Fish ´n Chips. Vi såg några valar hoppa längre ut och surfare som slappade på sina brädor mellan vågorna. Det var en härlig början på vår utflykt.

Efter det letade vi efter ett hostel och hittade en lite lyxigare variant med billiga dubbelrum som vi tog en tupplur i innan vi gick ut och åt italiensk middag. Vi tog oss också förbi Flashback, byns pub och hittade två flummiga Afrikaner som efter ett tag gjorde att vi bestämde oss for att göra en tidig kväll. Flummigare människor får man leta efter!

På fredagen gick vi upp tidigt och körde vidare längs kusten i jakt på Bloukrans Bridge Bungy Jump! Vi hittade det ganska kort därefter när vi körde på bron 216 meter ovanför marken. Det är världens högsta bridge jump och det var precis som första gången i NZ, en upplevelse! Christine var måttligt nervös och bron som vi var tvungna att gå på ut till av hoppet hjälpte inte.. En gungande stålbro där man ser rakt ner mellan nätet. Nerverna var lite mer utanpå än innanför kroppen =)

Väl ute på bron spelades det musik som gjorde oss avslappnade och partyglada och jag var fjärde person ut. Five, four, three, two, one JUMP! Rushen man får de första sekunderna kan inte beskrivas med ord. Och gunget efter med en utsikt upp och ner är också värt det. Dock var det fria fallet bara 4 sekunder långt jämfört med 7 sekunder i NZ vilket var synd och att hänga upp och ner för länge är inte heller kul, men att hoppa från en bro denna gången gjorde att det kändes mer äkta denna gången. När vi kom tillbaka från att alla hade hoppat (Christine var superduktig och tvekade inte en sekund!) kommer en kille fram till mig. -You looked like you were born to do that! Han hade som alla andra suttit och tittat på allas hopp på en storbildstv i baren. Haha så nu vet vi det! Jag är född till det här! Bilder kommer så småningom!

Efter Bungyt körde vi vidare till Wilderness, tog in på ett backpackers där och gick ner till stranden för att slappa lite. Vi tog en drink i baren innan det var dags för en tidig middag och sen tidigt i säng. (Börjar ni förstå varför vi kallar denna helg för Granny weekend?) Dagen efter gick vi upp tidigt och körde till Wilderness National Reserve och hyrde en kanot. Vi paddlade uppför floden till ett ställe där vi började hika mot ett vattenfall 40 min därifrån. Väl framme var vattenfallet en ganska lagom besvikelse men vi fick i alla fall lite motion! Hela kroppen var trött efter att ha hikat och paddlat tillbaka. Vi åkte vidare till Mossel Bay och eftersom vädret inte var bra och gänget som delade vår dusch hade stängt oss ute från den tog vi en lång tupplur.

Vi avslutade vår helg med att sitta på stenarna och titta på sälarna som hoppade och lekte kring surfarna och dricka mousserande. Väldigt romantiskt tyckte vi och gnällde lite att vi inte får mer av det från det motsatta könet, haha. Vi gick några meter och satte oss på en av restaurangerna som hade sand över hela golvet och ändå kändes som ett vardagsrum, otroligt mysigt. Maten var den bästa på hela helgen och vinet likaså och återigen skålade för vår härliga helg tillsammans.

Kvällen slutade med att vi, utanför baren vi bestämt oss för att besöka, tittade på varandra och sedan vände på klacken och åkte hem och lade oss, tidigt även denna kväll.

Som sagt, en underbar Granny weekend med inslag av lite äventyr!

Är tillbaka i hemmet efter en underbar helg längst kusten öster om Kapstaden.

Jag och Christine gav oss iväg tidigt på torsdag morgon och körde hela vägen till Plettenberg Bay. Det tog runt 6 timmar totalt och vi satte oss på Lookout, en restaurang längst ut med en underbar utsikt. Jag åt en underbar pasta med tonfisk och Christine tog Fish ´n Chips. Vi såg några valar hoppa längre ut och surfare som slappade på sina brädor mellan vågorna. Det var en härlig början på vår utflykt.

Efter det letade vi efter ett hostel och hittade en lite lyxigare variant med billiga dubbelrum som vi tog en tupplur i innan vi gick ut och åt italiensk middag. Vi tog oss också förbi Flashback, byns pub och hittade två flummiga Afrikaner som efter ett tag gjorde att vi bestämde oss for att göra en tidig kväll. Flummigare människor får man leta efter!

På fredagen gick vi upp tidigt och körde vidare längs kusten i jakt på Bloukrans Bridge Bungy Jump! Vi hittade det ganska kort därefter när vi körde på bron 216 meter ovanför marken. Det är världens högsta bridge jump och det var precis som första gången i NZ, en upplevelse! Christine var måttligt nervös och bron som vi var tvungna att gå på ut till av hoppet hjälpte inte.. En gungande stålbro där man ser rakt ner mellan nätet. Nerverna var lite mer utanpå än innanför kroppen =)

Väl ute på bron spelades det musik som gjorde oss avslappnade och partyglada och jag var fjärde person ut. Five, four, three, two, one JUMP! Rushen man får de första sekunderna kan inte beskrivas med ord. Och gunget efter med en utsikt upp och ner är också värt det. Dock var det fria fallet bara 4 sekunder långt jämfört med 7 sekunder i NZ vilket var synd och att hänga upp och ner för länge är inte heller kul, men att hoppa från en bro denna gången gjorde att det kändes mer äkta denna gången. När vi kom tillbaka från att alla hade hoppat (Christine var superduktig och tvekade inte en sekund!) kommer en kille fram till mig. -You looked like you were born to do that! Han hade som alla andra suttit och tittat på allas hopp på en storbildstv i baren. Haha så nu vet vi det! Jag är född till det här! Bilder kommer så småningom!

Efter Bungyt körde vi vidare till Wilderness, tog in på ett backpackers där och gick ner till stranden för att slappa lite. Vi tog en drink i baren innan det var dags för en tidig middag och sen tidigt i säng. (Börjar ni förstå varför vi kallar denna helg för Granny weekend?) Dagen efter gick vi upp tidigt och körde till Wilderness National Reserve och hyrde en kanot. Vi paddlade uppför floden till ett ställe där vi började hika mot ett vattenfall 40 min därifrån. Väl framme var vattenfallet en ganska lagom besvikelse men vi fick i alla fall lite motion! Hela kroppen var trött efter att ha hikat och paddlat tillbaka. Vi åkte vidare till Mossel Bay och eftersom vädret inte var bra och gänget som delade vår dusch hade stängt oss ute från den tog vi en lång tupplur.

Vi avslutade vår helg med att sitta på stenarna och titta på sälarna som hoppade och lekte kring surfarna och dricka mousserande. Väldigt romantiskt tyckte vi och gnällde lite att vi inte får mer av det från det motsatta könet, haha. Vi gick några meter och satte oss på en av restaurangerna som hade sand över hela golvet och ändå kändes som ett vardagsrum, otroligt mysigt. Maten var den bästa på hela helgen och vinet likaså och återigen skålade för vår härliga helg tillsammans.

Kvällen slutade med att vi, utanför baren vi bestämt oss för att besöka, tittade på varandra och sedan vände på klacken och åkte hem och lade oss, tidigt även denna kväll.

Som sagt, en underbar Granny weekend med inslag av lite äventyr!

Har haft en underbar dag (igen) med min vän Warren. Vi åt lunch i stan på ett supermysigt litet ställe på en gömd gata. Njöt av sydafrikansk mat och underbart sällskap.. Eftermiddagen fortsatte med en tur runt trädgårdarna fulla med de sötaste djuren som finns. Blev kär i de små ekorrarna redan i Botanical Gardens i Edinburgh och jag får alltid ett leende på läpparna när de klättrar rundor som värst i träden. Ser de varje dag på väg till skolan eller utanför mitt fönster, men de jag träffade idag var de tamaste jag sett. Jag blev nästan rädd när en av de första kommer rusande mot mig i värsta galoppen! Haha kunde inte sluta skratta när en av de klättrade upp på W för att få lite nötter. Vi avslutade vår dag med en tur upp på Signal Hill som jag fortfarande inte varit uppe på. Underbart vacker utsikt över viken och staden! Vi stannade inte till solnedgången men det ska upplevas någon annan gång.

Jag är måttligt nedstämd över att han bestämde sig för att åka hem redan.. Han åker på måndag morgon! Det kändes konstigt att redan säga hejdå.. Vi har inte hunnit träffas tillräckligt mycket alls och jag hade sett fram emot fler luncher och middagar med min vän! Det är inte ofta man hittar någon som betyder så mycket för en fast man bor på andra sidan jordklotet och inte hörs av mer än några gånger per år.. men när man träffas är det som om man känt varandra hela livet.. Någon man verkligen kan slappna av och prata om allt mellan himmel och jord med.. Personkemi heter det visst..? Kommer sakna honom, men förhoppningsvis gör han sina förhoppningar till verklighet och vi ses snart igen.. På min del av jordklotet! Galet kul skulle det vara!

Fick även ett sting av saknad ikväll när jag läste kommentarer på min resedagbok.. Det är inte så farligt att vara ifrån de vuxna i mitt liv hemma i Sverige (även om jag saknar er till döds såklart) utan barnen är värre.. Det är inte riktigt lika lätt att fortsätta ha kontakt med busungarna över telefonen.. det blir inte samma sak som att faktiskt få puss, krama och busa med de där hemma..

Ikväll blir en lugn kväll hemma, ladda inför helgen som jag hoppas blir händelserik. Ser fram emot det! Mina ögonlock är tunga som bly.. dags att nanna kudden snart

Natti

Då var man hemma efter ett helt underbart septemberlov!

Vi gav oss av redan torsdag morgon kl 05.00 norrut med vår underbara fyrhjulare med tält på taket. Vi hann upp till Clanwilliam för lite frukost/lunch innan vi fortsatte förbi gränsen till Namibia och vidare till Keetmanshoop. Där stannade vi första natten mitt ute i savannen, hade vår första uppackning av bilen och gjorde upp en Braai (bbq) och njöt under stjärnorna. Jag har aldrig sett så underbart vackra, och Vintergatan har aldrig varit så tydlig. Det var en underbar första kväll som vi var väl värda efter att ha färdats 1000 km.

Dag två bar det av mot huvudstaden Windhoek med mig som förste chaufför mot Mariental där vi köpte lunch och åt mitt ute i öknen. Det är otroligt hur långt man kör utan att se en människa eller en bil för den delen. Namibia har 1,2 personer per kvadratkilometer så ni kan ju tänka er. Öken eller savann så långt ögat kan nå. Vi fick se våra första vildhästar och strutsar denna dag, något som resan skulle komma att kantas med dagligen. I Windhoek stannade vi på ett hostel med camping på bakgården. VI gick ut och åt på Joes Beergarden med några nyfunna vänner och hade en riktigt härlig måltid med zebra, springbock, struts och andra specialiteter.

Dag tre spenderade vi lite i staden och körde sedan vidare till en strutsfarm där vi fick mata strutsar (ridningen kommer senare på nästa trip mot östkusten av SA) och fajtas med en krokodil (nästan). Därefter åkte vi vidare till en av de vackraste platser jag varit på i mitt liv, Spitzkoppe. Det består av två berg och sägs vara Namibias Materhorn. Vi bodde på den underbaraste campingplats någonsin mellan de två bergen. Vi fick parkera vart vi ville och efter att vi slagit upp läger tog vi oss an en liten bit av berget för att njuta av solnedgången över savannen. Jag fick gåshud när jag såg det, mycket mer Afrika än så blir det inte! Vi gick genom savannen i mörkret och satte upp vår braai för kvällen. Vi träffade två par från Namibia som lärde oss mycket om allt möjligt (särskilt om ormar och spindlar som gjorde att vi inte sov supergott den natten) Men de lät oss även smaka sin Poitjee, en trebenad gryta där man slänger ner kött tillsammans med allt möjligt man vill ha och låter koka länge över en öppen eld, typiskt södra afrikansk mat. Helt underbart. Vi spenderade lång tid runt deras eld den kvällen.

Dag fyra klättrade vi upp för att se lite grottmålningar som bushmännen gjort under åren. Efter det åkte vi vidare på grusvägarna till Henties Bay där vi åt den bästa fisken (Hake) på länge, väl värd den timmes långa väntan! Vi åkte på Skeleton Coast och såg ett vrak på den öde stranden innan vi kom fram till Swakopmund, staden som är mer tysk än tyskarna själva. Allt där är gjort av och för tyskarna som tidigare bodde här (och gör fortfarande) men anledningen till varför vi var där var för alla aktiviteter som finns där. Vi grillade den största kalvfilén jag någonsin sett den kvällen och njöt som alla andra kvällar runt elden.

Dag fem var adrenalinets dag, jag och Jenny satte av mot öknen för att köra Quadbikes (fyrhjulscyklar) på sanddynorna medan killarna gav sig ut på fiskeäventyr och fångade en 35 kg haj. Vi hade superkul med våra cyklar och det var en upplevelse att köra upp och ner på dynorna. På eftermiddagen satte hela gänget av mot en liten flygstripp mitt i öknen för att hoppa fallskärm! Jag kände att jag inte ville sitta på marken en gång till, det var ändå två år sedan jag gjorde det sist och naturen var lite annorlunda denna gången, med öknen på ena sidan och havet på andra. Det blev en helt annan upplevelse denna gången! Vi hoppade in i det minsta planet nånsin och fick en scenic flight på 30 minuter innan det var dags. Jag frågade min tandembuddy om jag fick ta med mig kameran lite på skoj. Han sa såklart nej och jag fick ge den till piloten. Killarna slängde benen över kanten och hoppade första Graham och sen Dominic och därefter var det min tur. Lika härligt denna gången med fritt fall och när fallskärmen hade lösts ut tar min kille fram MIN KAMERA! Han hade i smyg tagit med den! Lyckan var överväldigande ska jag säga! Jag har bilder och filmer från luften utan att betala en cent! Helt underbart! Och vyerna ska vi inte tala om! Alla var i extas på marken efteråt och vi firade med en underbar middag på en fiskrestaurang den kvällen. Jag provade ostron för tredje gången i mit liv och tycker fortfarande inte om det! Men det andra var underbart gott.

Dag sex var en dag av mycket körande, vi körde från Swakopmund till Sesriem med ett stopp i Solitaire, en spännande liten by med praktiskt taget bara en restaurang, ett bageri, en bensinstation och en souvenirshop. Namibias godaste Apfelstrudel hade de i alla fall! Väl i Sesriem gick vi en liten runda i Sesriem Canyon och efter vår dagliga Braai blev det en tidig kväll då vi skulle upp tidigt nästa morgon.

Vi gick upp klockan 5 dag sju för att hinna köra till Dune 45, klättrade uppför denna för att hinna se Namibias vackraste soluppgång! Helt fantastiskt! Vi stannade på dynorna ett tag efter att solen gått upp för att leka lite i sanden och efter det åkte vi fyrhjulsspåret till Sossusvlei för lite frukost med vacker utsikt över alla sanddynorna. Denna gången körde jag inte för fort över guppen och ingen fick sina solglasögon förstörda (fina minnen från Fraser Island, Australien, poppar upp haha)

Därefter åkte vi vidare mot Aus, genom Namibrand National Reserve och fick se många djur, inga stora men Springbocks, Gemsbock, Kudu och Jakaler. Det var en rolig körning och vi kom fram till Aus för att försöka hitta kött till vår Braai den kvällen, vi ville fira 090909. Shopen var tyvärr stängd så vi fick åka till bensinstationen som bara hade fryst kött. Lite besvikna bestämde vi oss för att äta pasta med tonfisk istället, tills vi pratade med ägarinnan som sa att hennes man precis jagat Gemsbock dagen före och den var nyslaktad. Det slutade med att vi fick köpa gemsbock fileer för 75 kronor kilot, en dag gamla och jag kan säga att det var det godaste köttet jag har ätit i mitt liv! Vi var helt lyriska efter den kvällen. Vi gjorde upp egen eld och satt och kollade på stjärnorna som varje kväll..Jag såg en stjärna falla, vi önskade oss alla något. Får se om önskan slår in.. det kan hända =)

Dag åtta var en transportdag mellan Aus och Ai-Ais i Fish River Canyon (det sägs vara världens näst största canyon men har inte kollat upp det än). Vi anlände på kvällen och tog oss direkt ett dopp i utomhuspoolen som var uppvärmd av de varma källor som fanns i berget. Stjärnorna omringade oss återigen och vi hade vår åttonde Braai. Dag nummer nio var den enda dagen vi inte behövde köra någonstans vilket vi njöt av i stora drag. Vi tog en lugn frukost, bytte hjul på bilen efter en liten punktering och gav oss sedan ut på en liten hike. Vi tog oss uppför berget på andra sidan ravinen och åt vår lunch och hela hiken blev tre timmar lång. VI var lagom svettiga i den 30 gradiga värmen så efter ett stopp i baren hoppade alla i poolen. På kvällen dök en annan bil med internationella studenter upp och det blev en härlig reunion framför Braaien.

Sista dagen körde vi ner över gränsen igen och spenderade sista kvällen i Lamberts Bay i Sydafrika, där vi hyrde en lägenhet vid stranden för 80 kronor per person. Vi åt supergod seafood på restaurangen och mötte upp med en annan bil med UCT-studenter innan det blev en god natts sömn i en säng för omväxlings skull.

Vad kan man säga.. en helt underbar resa!

Namibia är underbart vackert och det var verkligen en upplevelse att få se lite ”Real Africa”

Bilder finns på min resedagbok!