I am alive..
Har varit hektiska veckor med många av projekten som ska avslutas,
men chef har varit borta med vänner på besök och eftersom vi inte har lika många volontärer
just nu måste vi underhålla dessa även på kvällar och helger.
Denna vecka var sista veckan med volontärer innan vi packar ihop och tar jul-ledigt.
Många av familjerna och patienterna har fått mat och julklappar,
daghemmen har avslutningar som vi har blivit inbjudna på och som samtliga dragit
över tiden à la Africatime.
Samtidigt har jag och min chef haft överlämning av hennes arbetsuppgifter
utan att jag har någon att lämna över mitt till,
och i veckan fick jag även en tredje mans arbete på mitt bord
då vi inte kommer att ha en intern för Happy Africa Foundation i början av nästa år.
Något överröst! Dock inte utan bra stöd, vilket jag uppskattar.
Nästa vecka ska vi packa och avsluta de sista projekten och allt det administrativa.
Sen är det dags för semester!
Föräldrarna kommer förbi och det blir safaris, sköldpaddsturer och Hipposkådning.
Efter jul åker vi till Cape Town och jag får äntligen visa dem mitt liv för två år sedan!
Men först; idag ska vi nog upp och flyga flygplan över St. Lucia
och ikväll är det Potjie-kväll (sydafrikansk gryta över öppen eld).
Ska bli underbart!
Kram på er!
Pirat Party!
The Happy Africa Foundation
Pirate Party
Vi samlade in över 2000 Rand och hade kul på köpet!
Veckan efter har varit stressig och tuff, så mycket att hinna med
innan vi stänger stället över jul&nyår.
Imorrn;
WORLD AIDS DAY
Vi ska gå och gå och gå..
Sen spela fotboll och lära människorna här om AIDS.
Håll tummarna att allt går bra!
Och glöm inte göra något imorrn!
Weekend!
Thank God Its Friday!
Så kände jag igår kväll när alla gått hem och jag fick gå ut med Vlekkie som vanligt halv fem.
(Hon låter mig inte vänta längre än till fem innan hon kommer springande i full fart och hoppar på mina vader)
Det var en tuff vecka på många sätt och det faktum att jag fortfarande är positiv är ett bra tecken inför kommande utmaningar. Som M har sagt finns det ständigt en ballong här som blåses upp i långsam takt...
Det gäller att släppa ut luften lite då och då, jag har hittat sätt som Vlekkie-rundor, jogging rundor,
umgänge, biljardspel och förhoppningsvis surfing på helgerna.
Ballongen kan lätt spricka, jag kom nog närmare än förr denna vecka.
Det är fortfarande långt kvar tills den spricker, men det var nyttigt att känna på.
Dödsfall och begravning i teamet, upprördhet och förfrågningar om omöjligheter,
prövningar av gränser när allt rörts runt i grytan, frustration över vad som komma skall.
Projekt fick ändras i sista minuten på grund av regn och Africa, som vi säger här.
När den ena Indunan (byhövdingen) är under arrest blir mycket vilande.
Tack och lov för vår närmsta Induna, han är alltid att lita på.
Våldtäkten på den lilla flickan hjälpte inte heller sinnestämningen
PUH! Tacka vet jag helgen.
Trodde jag..
Vaknade 07.20 idag av en sjukanmälan och lite senare även ett sms som krävde
min tid och energi för att lösa.
Mindre problem dock..
Vi firade mitt emellan allt American Thanskgiving.
Sam&Jon bjöd sina vänner på kalkon och det var en riktigt trevlig kväll
med mycket att vara tacksamma för.
Vi borde faktiskt starta den traditionen i Sverige också tycker jag,
även om vi inte har samma historia med indianer och jänkare som dem har. =)
Vi har så otroligt mycket att vara tacksamma för,
det ser man när man bor här och att dedikera en av våra dagar per år
till att verkligen tänka efter skulle nog gjort många gott.
Det är ju inte helt fel heller att få god mat och härligt umgänge på köpet!
Jag hade även en härlig kväll igår, jag är den enda on duty denna helg då mina kollegor
valt att resa iväg till Thanda med vän från UK respektive gå på ett bröllop nära Joburg.
Jag och volsen gick ut och spelade lite biljard vilket blev en ganska sen kväll mot slutet,
supertrevligt hade vi och på vägen hem fick vår volontär sin första Hippo-encounter
Jag försökte ta bilder men det var svårt när vi gömde oss i buskarna.
Det slutade med att vi fick ha skjuts hem hela 200 meter för att komma förbi de två bjässarna.
Ha en trevlig helg allihop!
Up and downs..
Har fått stötta mitt team idag efter att ha hälsat på en treårig flicka..
För två veckor sedan våldtog hennes pappa henne..
Hon är totalt sönder.. fysiskt och psykiskt.
Det finns fortfarande så många myter om hur man blir botad från HIV..
Att ha sex med 7 oskulder är en av myterna..
Men vi hoppas verkligen att detta endast berodde på att han är sjuk på andra sätt.
Hur kan man annars försöka förstå hur någon kan göra något sådant?
Mot sitt eget barn?
Historierna som kommer fram emellanåt är hemska..
Man blir häpen och stum.. man tar sig vidare..
Stöter på nästa historia..
Så rullar dagarna på..
Men vissa av dem håller sig kvar längre än andra..
That was not included in my role description..
Det här var inte med på listan av uppgifter när jag skrev på kontraktet!
*Agera vaktmästare, Byta toalettsits två minuter innan volontärerna rullar innanför grindarna.
Försöka fundera ut hur man sätter ihop solpaneler.
Bygga sängar, bokhyllor och cementtoaletter.
*Agera poolskötare, justera pH-balansen varja dag.
*Agera bilmekaniker, Byta bilarnas punkterade däck varannan vecka.
Hitta hål i däcken med hjälp av vatten och diskmedel.
Avsluta dagen med att putta en Landrover upp och nerför gatan för att starta den.
Vara den som faktiskt bör veta hur man sätter startkablarna för att ladda upp batteriet igen.
*Lägga upp strategier när vattnet och elektriciteten slutar fungera.
*Agera insektsutrotare och djurtämjare
Hitta det bästa sättet att jaga bort aporna från soporna och köket.
*Bli Hundägare, gå ut varje dag, få strumporna attackerade,
se till att hon inte blir skadad av hippos, andra hundar eller apor.
*Agera mamma, sjuksyster och chef, allt på samma gång.
Nämnde jag att jag älskar det?
;)
Another day in Africa
Jag och några av volontärerna åkte upp med Trevor, vår surfguru, till Cape Vidal.
Det var länge sedan jag försökte ställa mig på en bräda men jag önskar verkligen att jag var bra på det!
Därför bestämde jag mig för att ge mig gällande hans tjat om att börja surfa.
Det visade sig att jag faktiskt hade lite talang! =) Trodde jag ALDRIG!
Efter två timmar i de tuffaste vågorna på många veckor satte jag mig på stranden.
Jag tog två tuggor på min medhavda lunch och sekunden efter försvann den från min hand!
Jag tittade upp och såg en glada med min bulle i näbben! Den dök ner och snodde den 10 cm från mitt huvud!
Snacka om att jag blev tagen av situationen!
Efter ett par timmar på stranden (utan lunch) åkte vi genom Isimangaliso Nationalpark
med lite safari-omvägar vilket verkligen fick mig att vara så tacksam att jag får uppleva
dessa omgivningar och denna natur varje vecka.
Nu är jag uppladdad för en ny vecka!
Så mycket tankar..
När jag för 3 veckor sedan fick reda på vad planen var redan från min första dag
hade jag ingen annan känsla än GLÄDJE!
Att få höra alla fina ord om mig och mitt arbetssätt från både henne och min nya chef i Cape Town
var något som fick mig att växa på alla punkter.
Den känslan finns fortfarande kvar men efter att ha sett sorgen i mina medarbetares ögon
igår när M berättade att hon ska lämna fick det mig att vingla lite.
Dessa människor är inte vana vid förändring och de har varit väldigt bortskämda med paret Procter som
stannade i fyra år fram till september och Michelle ett år nu.
Hon är mycket att se upp till och jag har sett vilken stafettpinne jag har fått i min hand.
Jag tvivlar inte på att det blir ett bra lopp, men det kommer inte bli utan värk och feber.
Jag kommer få träna upp egenskaperna som jag verkligen behöver träna upp.
Det har hela denna vecka visat mig, med motivation som största ledordet.
Yoga med vår supportgrupp i Khula
Christmas Party med barnen.
Det har varit en rolig men tuff vecka på många sätt, men det är inget nytt.
Sjukdomar, orättvisor och känslomässiga hinder är vardag här nere
Hade ett möte med Indunan (byhövdingen) vilket var allt som allt positivt,
men andra byråkratiska delar i den andra byn sätter stopp för ett av våra största projekt
vilket gör oss lite nedstämda.
Däremot finns det så många ögonblick varje dag där jag får en rysning i kroppen,
en rysning av glädje eller njutning av att få vara med om något unikt.
Hur många får under ett möte höra att nästa steg i processen är att träffa den andra byhövdingen
på tisdagen då han alltid sitter under sitt träd med de andra i rådet.
Eller är tvungen att artigt vifta bort ett erbjudande att bli någons sjunde fru?
Hur många skulle varit tvungna att ändra strategi eller planering
på grund av att förfäderna inte tillåter något sådant och därför kommer INGEN att göra det.
Inte heller att kunna gå en promenad från ett ställe till ett annat är lättövertalat.
För varför skulle någon vilja göra det självmant?
Hur många måste skrämma bort apor från köket och kontoret någon gång i veckan
och se upp för flodhästarna som finns utanför grinden ibland.
Många kvällar underhåller vi oss med Geckoödla vs Trollslända
rond 1,2,3 Låter löjligt men är otroligt fascinerande.
Jag som älskar blixtar och dunder är väldigt bortskämd här med minst 3 åskoväder
per vecka och att se himlen lysa upp av det vackraste slaget är fantastiskt.
Storm uppe i Thanda, vårt systerprojekt
Igår fick vi sitta och vänta på restaurangen i tjugo minuter för att få vår nota,
endast för att strömmen hade gått och hela staden var totalt svart.
Det var väldigt mysigt att sitta där i ljuset av stearinljus och lite senare tog vi oss i stormen
till baren där det blev lite biljard med hjälp av stearinljus vid sidan.
Jag kan verkligen inte annat än njuta!
Det finns mycket kvar att göra här och jag ser fram emot att få kämpa lite..
Life is not about finding yourself- Its about creating yourself
George Bernard Shaw
Hippohunt
Fick äntligen syn på några i buskagen!
Vi satt och bara studerade dem, så mäktiga och spännande!
Vardagen vandrar på som vanligt här nere, försöker att leva i nutid, dåtid och framtid,
all at ones.. som man måste här. Jag försöker hänga med i vad som hänt på projekten tidigare för att kunna veta vad jag ska/kan göra nu idag, denna veckan. Samtidigt har jag framtiden som hägrar med miljoner möjligheter och utmaningar att se fram emot och det gör mig både glad och lite halvt förskräckt..
Men det är nog inte nåt som jag inte klarar av, med lite stöd och värme från er alla där hemma =)
Vad gäller privatlivet; SORRY men något sådant har jag tyvärr inte här nere =)
Det blev ganska uppenbart i helgen när jag försökte leva ett normalt liv med egen utflykt.
Men det är smällar jag gärna tar för att kunna leva här och jobba på ett sådant sätt.
Man kan inte få allt på en och samma gång!
Men njuter göra jag! Varje dag!
Julshopping?
Vill ni ge julklappar som inte bara gynnar mottagarens utan även någon annans vardag?
Hör av er.. Kvinnorna som går i vår support grupp har fått lära sig hur de kan generera inkomst själva.
Stöd dem genom att handla deras smycken och broschar.
Priset är mellan 15 och 150 sydafrikanska rand (nästan samma som kronan)
Vill ni ha det innan jul kostar portot något mer,
kan ni vänta till januari kan jag skicka hem det med en resväska
och därefter skicka det med svensk post.
Dagens utmaning..
De är alla mycket oroliga inför att hon nu flyttar tillbaka och hotar med att göra dem alla till satanister.
Hur kan jag hjälpa oron där?
36 degrees..
Jag och M gömde oss nere i vår krypta till kontor vi har.
Det har funnits lite olika konflikter de senaste dagarna gällande mina medarbetare och volontärer,
likaså mellan mina kollegor och det har varit intressant att få ta itu med.
Jag har lärt mig att ödmjukhet och att lyssna är nyckel till ALLA problem.
Att försöka förstå allas synvinkel på saker och ting och även att förstå att alla inte har
lika mycket kunskap som vi i västvärlden har.
Jag kan berätta för er som brukar kalla mig papperstomten på IKEA
att jag nu fått mina zulu-medarbetare att börja förstå varför jag inte
vill att vi tar fler bilar än nödvändigt på grund av att bilar inte är bra för naturen.
Det var ett stort frågetecken som förvandlades till utropstecken hos var och en av dem.
Så ni förstår vilket mitt nya mål är nu.. hela byn ska nog få ny kunskap snart =)
Jag kan väldigt nöjd luta mig tillbaka ikväll efter att ha löst konflikterna på ett bra sätt!
Att få höra av N&S att de uppskattar min omtanke och förmåga att lyssna och förklara gör mig varm.
Att höra orden "You are a very good manager" från de mest kräsna damerna gjorde mig tårögd idag.
Det kommer jag att sova gott med värmande temperatur både inuti coh utanpå kroppen.
Söndagstur
på stadens bowling club i lördags.
Vi passade på att lära oss spelet också, ganska likt boule/bacci men med andra slags klot.
(mitt lag vann över chefens) ;)
Idag agerade jag guide till volontärerna som skulle ut på utflykt.
Vi tog oss norrut mot vårt systerprojekt Thanda
för lite elefant interaktion =)
Ser ni så stor han är? Och han är bara 28 år, ska bli 70 och 1½ m större!
Elefanterna som frivilligt vandrar in i sin lilla hage för att få ett morgonsnacks
blev en gång räddade från jakt och har blivit så vana vid människors sällskap
att de blir aggressiva de gånger man försökt släppa ut dem.
De har brutit sig in i camps och rullat stora vattentunnor for att trilskas.
Så nu får de lite grann av båda och förhoppningsvis kan lille Jobulani flytta in till
en grupp vilda elefanter om några år.
Efter åkte vi till ett Cat Rehabilitation Centre
där de har gepard, serval och carval.
Mamma, Pappa, jag vill ha en!
=)
Precis rätt uppladdning inför en ny vecka!
Welcome to St. Lucia!
Ja, vart ska man börja att berätta om sin första tid här i den lilla staden St. Lucia med omnejd?
Jag har nu spenderat en hel månad här och det har gått så otroligt fort att jag knappt kan fatta det.
Vårt hus
Stranden 20 min från mitt hus
St. Lucia är en stad med 400 permanenta invånare, väldigt turistinriktad så de flesta som bor här är guider eller B&B-ägare etc. Staden var en av de sista som lämnade Apartheid vilket gör att det finns mycket rasism kvar bland invånarna, mina kollegor säger att för bara 4 år sedan stoppades de mörkhyade i dörren på många restauranger och barer.
De har kommit långt på bara de sista åren och än så länge har jag inte känt av mer än att de flesta inte förstår varför vi åker ut till zulu-byarna och hjälper dem. Jag tycker det är härligt att se de yngre umgås i blandade folkgrupper när vi har varit ute och det kan låta lite befängt men här får man helt enkelt bli varm i hjärtat om en vit skakar hand med en färgad. Det finns fortfarande mycket spänningar. Än så länge har jag inte hamnat i jobbiga situationer med det men vi får se..
Det som är jobbigt är att oavsett vad vi tycker är det svårt att förändra mentaliteten på något som funnit så djupt rotat hos dessa människor. På båda håll faktiskt, det är inte alltid bäst att vara vit här heller, varför vi inte befinner oss i zulubyarna efter mörkrets infall. Vi får helt enkelt vara nöjda med små steg i rätt riktning, annars blir jag galen här nere.
Staden ligger mellan havet och en flod, vilket gör att vi har flodhästar gåendes på gatorna.
Och nej, jag skojar inte..
Hade en ganska skrämmande upplevelse min första vecka när jag och en volontär gick hem från att ha handlat. Det som skrämmer mig är att vi har så få lampor på gatan att jag inte såg den först..
En stor flodhäst ca 30 meter från oss. Vi såg inte vilket håll den gick så vi gick fort åt andra hållet och hoppade in i första bästa trädgård (de flesta har höga stängsel så vi fick gå ett tag). Jag fick ringa Michelle för att försäkra mig om att vi inte bara varit paranoida, men det visade sig att vi hade rätt, en flodhäst stod och letade gräs utanför vår grind. Vårt hus ligger mittemot en bit gräs som tidigare var fritt att beta för hipposarna men nu har någon köpt marken och stängt in gräset med en mur.
Mina kollegor och jag gåendes på Hippo highway
Hippos är det djur som dödar flest människor per år, säkerligen för att man inte tror att de är så snabba och farliga som de är, de ser ju faktiskt ganska gulliga och långsamma ut! Som tur är har vi dock inte krokodiler krälandes i närheten, de är ca 1km bort. =)
Eftersom staden är så pass liten som den är finns det inte överdrivet mycket att göra här om kvällarna men vi går ut och äter efterrätt eller dricker en drink lite då och då på samma ställe varje gång,
vi har lördag kvällar och söndag lunch att äta ute på och eftersom det är lite turistigt här så finns det ca 10 restauranger att välja på.
En bar med dansgolv har de till och med. Men det blir mest Braai (grill)-kvällar här. Jag har fått lite vänner genom min volontärkoordinator och hennes pojkvän vilket är ett trevligt genombrott i vardagen ibland, ett par bor ute i skogen och att ha Braaikvällar där är helt underbart!
Jag ska försöka att förklara våra projekt i tur och ordning under de kommande dagarna här på bloggen men för att snabbt ge en beskrivning är vårt projekt uppdelat i två olika, ett community och ett medical outreach.
Community fokuserar på föräldrarlösa barn och HIV utbildning och Medical är engagerat i byarnas patienter som inte kan komma till klinikerna lika lätt som andra och olika stödgrupper för de HIVdrabbade.
Ca 80% har HIV i dessa byar så det är ett gediget arbete med alla åkommor dessa människor får efter att de drabbats av AIDS. Tuberkulos, diabetes och många sorters cancer vilket gör att de förlorar ben och armar är ganska vanligt.
Jobbet är som ni kanske förstår ganska intensivt ofta.
Min kalender är inte lika tom som när jag kom hit om man säger så.. =)
Den enda dagen är aldrig lik den andra och utmaningarna kan vara allt från att göra schema varje vecka, se till vart alla volontärer ska bo etc. till att som förra veckan ha en genomgång med alla om att vattnet hade stängts av och vi inte visste när det skulle komma tillbaka då det dröjde några veckor förra gången det stängdes av. 
Jag har varit allt från bilmekaniker när jag och min volontärkoordinator Alanna bytte däck på bilen två gånger på en dag, till vaktmästare som bytte toalettsits. Därimellan är jag administrativ chef över projekten, ledare över Alanna, de två projektkoordinatorerna Nokwethemba &Shwele som ger mig både skratt och gråt över kulturkrockarna vi möter tillsammans, kokerskan Nonhlahla, städerskan Mumsy och vaktmästaren Zakhele och ovanpå det allt som oftast mamma till de yngre volontärerna som kommit utomlands för första gången.
~~~Nämnde jag att jag ÄLSKAR DET? =)
Vlekkie som har fått en ny mamma i mig =)
Nokwethemba & Shwele
Det finns mycket ansträngande med jobbet men mycket glädje och mycket tänkvärda tillfällen.
Jag får många tillfällen att åka ut på helgutflykter med volontärerna och det som stundar är en trip ut till elefanter som interagerar med människor och ett gepard-rehabilitetscenter. Helgen efter blir det nog surfing och därefter hoppas jag få följa med till mozambique på delfinsimmning.
En tur genom Isimangaliso National park, 10 min härifrån
Att läsa volontärernas feedback varje vecka ger mig gåshud när jag ser hur mycket som förändras i deras tankesätt under deras tid här. Varje gång man får höra ett barn kunna ABCvisan dagen efter vi lärt ut det eller höra någon säga Ngiyabonga (Tack) med tårar i ögonen efter att vi varit ute hos dem. Det ger så mycket! Varje litet ögonblick vi kan göra en persons liv lite lite bättre räknas.
Allt på sin plats..
Så snabbt och så rätt..
Att komma från en plats till en annan,
båda skulle kunna vara underbara och fyllda av möjligheter,
men verkligheten visar att allt handlar om vilka val man gör i livet.
Tänk om jag inte hade valt detta?
Tänk om jag hade varit kvar..
Jag har lyssnat på många genom åren som sagt att tur har inget med det att göra..
och jag tror starkt på att så är fallet..
allt handlar om att man ser till att vara öppen för möjligheterna
som kommer i ens väg, för det finns tusentals varje dag!
Tur är egentligen när man ser till att knacka på en viss dörr
och den dörren öppnas..
Dörren skulle aldrig öppnats om du inte knackade på den..
Eller hur?
Enjoying thursday night..
Jag sitter och myser med en kopp rooibos te och banana bread =)
Efter ännu en givande dag, dock utan vatten igen,
har jag haft min torsdags-yoga-lektion och försöker nu att få ner
de sista raderna på rapporter som ska lämnas in i slutet på månaden.
Jag är helnöjd!
Jag ska försöka att få upp några rader och bilder som berättar om min första månad här.
Det finns för mycket att berätta..
men ska försöka!
Imorgon är sista dagen för några av volontärer på projekt.
Vi avslutar ganska bra tycker jag då vi blivit bjudna till ett zulu-bröllop!
Det ska bli spännande att se hur det blir!
På lördag åker jag och Emma upp till Tanda Game Reserve
för att lämna av två av våra volontärer som ska få lyxa till det lite
och samtidigt får vi se hur projektet som ligger bredvid lodgen lever.
Fotografi och konservations-projektet som ligger där brukade vara här med oss,
så vi är systerprojekt nu, ska bli kul att se hur de har det.
Ha en underbar helg!
A day without water..
Tydligen gör kommunen det lite titt som tätt när de behöver och det kan dröja
timmar, dagar, veckor eller månader innan det sätts på igen.
Funny!
Denna gången tyckte vi det var lite konstigt eftersom ingen hade hört förvarningar
och torrperioden varit ganska blöt så ignen risk för överkonsumtion.
Det visade sig vara ett rör som gått sönder och vi hade tur som fick tillbaka vattnet ikväll.
Denna dag har dock fått oss alla att tänka lite extra på de som går utan vatten VARJE DAG!
Att inte kunna spola på toaletten, tvätta händerna efter att de blivit skitiga av barnen i våra barnhem,
att inte kunna diska, tvätta eller sätta på tekokaren..
Likadant var det förra veckan när de stängde av elen under en dag.
Att behöva använda gasspisen för att laga mat, inte kunna värma sin gröt i micron,
inte se något på kvällarna utan ficklampan och inte kunna arbeta framför datorn mer än några timmar.
Man inser inte hur lyckligt lottad man är och vad man har förrän man förlorar det!
Dagens citat
until I realised that I was that somebody!
~~
Lily Tomlin
Week number four coming!
Det går av bara farten och nu har sommaren börjar visa sig med sol och mycket högre temperaturer.
Veckan som gått har varit givande på många sätt.
Jag har varit ute på HIV-utbildning i en av byarnas Primary School.
10 pojkar 12-14 år gamla fick lära sig vad HIV och AIDS är,
hur man kan skydda sig mot det och hur man lever med det.
Otroligt vad bra det känns att se hur de lär sig nya saker,
saker som är självklara för många av oss, men totalt nya för dem.
Utmaningarna några stycken denna vecka, mycket eftersom jag har varit utan min volontär-koordinator.
Den svåraste av dem gav mig dålig sömn en av nätterna,
jag vaknade med kramp i ena sidan av käken pga tankarna som for runt.
En av våra medlemmar i supportgruppen vi har i en av byarna har svår cancer i benet.
Han har inte råd att åka till sjukhuset på måndag för sin strålbehandling och får inte några pengar
förrän allt pappersarbete är inlämnat för sig sjukpension.
(För de som känner till administrativ jobb här nere vet tiden det kan ta)
Han kommer till oss och frågar om han får pengar.
Vi är inte en välgörenhetsorganisation som ger människorna pengar.
Vi ger människorna här nere vår tid, omtanke, hjälp att städa och diska i de fall de inte kan själva.
Många har förlorat ett ben etc så vi åker runt och hjälper dem.
Vi hjälper till på kliniken så att sköterskorna får tid till mer, och bygger stängsel etc till de som har det svårast.
Om vi börjar ge pengar till en person, så går ryktet att African Impact ger pengar till de som behöver.
Vi försöker göra våra projekt hållbara, så att ifall vi inte fanns så fortsätter de ändå.
Att ge pengar är inte hållbart, vad skulle de göra om inte vi var här?
Alla dessa anledningar är bra anledningar att inte ge honom pengarna,
men vad händer om han inte kommer till sin behandling?
Orkar man ha det på sitt samvete?
Man är inte mer än människa i situationer som denna och trots att vi inte har mycket pengar,
gav vi honom ett lån denna gången.
Jag hoppas att det ska hjälpa och att han kan få ihop till att betala tillbaka.
Besluten som ska tas är inte lätta och jag tror inte att de kommer bli lättare med tiden,
men ju mer tid man spenderar här, desto mer kommer man underfund
med praxis i organisationen och då blir iallafall det lite lättare.
Helgen som följde var bra med en Braai hos M&E med kollegorna
från Tanda Game Reserve och Rugby final som vanns av All Blacks =)
Imorgon börjar en ny vecka, lite back to normal
men lika spännande som denna!
Off the record
Africa: A new..
Det handlar om Antelope Park som jag jobbade på som volontär för 2 år sedan.
Känns underbart att jobba för en organisation som gör underbara saker i vardagen!
Long Tuesday
slänger jag mig i sängen!
De nya volontärerna hade sin introduktion idag och det är väldigt ovant
att ha dem i huset, så mycket liv och rörelse gör en glad
men också väldigt trött.
Mycket intryck och mycket analyserande av de nya.
Vart passar de bäst? Vad tycker de om att göra?
Hur anpassar vi oss bäst?
Mycket spännande!
Det har varit en grym dag med ett ovanligt fullpackat schema tack vare intro, rundvandringar,
mycket info om ditt och datt och Hippos,
Efter middagen hade vi lite team-övningar av det vildare slaget och ni kan se vilka som vann! =)
Kvällen avslutades med diskussionskväll om
The Happy Africa Foundation som ger oss våra tillgångar
och därefter en utbildning i HIV/AIDS.
Imorgon ska jag ut till en av skolorna för att utbilda ungdomarna!
Något utmattad av allt fick jag även min första utmaning
av det medmänskliga slaget..
Som min tillbakablick i förra inlägget nämnde så handlar det
mycket om att lära sig vem man är och att komma utanför sin trygghetszon
kan lära en mycket, man ska bara klara av pressen och stressen.
Ibland kan det bli för mycket för en och man störtar en liten bit nerför berget
man ska klättra uppför.. Idag fick jag vara repet som gjorde
att en av tjejerna inte föll för långt ner..
Jag hoppas att jag även kan vara hennes coach när det gäller
att klara sig upp till toppen.
Kvällen avslutade helt underbart när jag fick ett sms..
Mina föräldrar kommer och hälsar på över jul och nyår! Såå glad!!
Älskar er!
Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna..
Ikväll igen..
