Miss Lily

Det är nu officiellt! Min chef lämnar oss här i St. Lucia innan jul och jag tar steget upp och blir Business Manager!
När jag för 3 veckor sedan fick reda på vad planen var redan från min första dag
hade jag ingen annan känsla än GLÄDJE!
Att få höra alla fina ord om mig och mitt arbetssätt från både henne och min nya chef i Cape Town
var något som fick mig att växa på alla punkter.

Den känslan finns fortfarande kvar men efter att ha sett sorgen i mina medarbetares ögon
igår när M berättade att hon ska lämna fick det mig att vingla lite.
Dessa människor är inte vana vid förändring och de har varit väldigt bortskämda med paret Procter som
stannade i fyra år fram till september och Michelle ett år nu.

Hon är mycket att se upp till och jag har sett vilken stafettpinne jag har fått i min hand.
Jag tvivlar inte på att det blir ett bra lopp, men det kommer inte bli utan värk och feber.
Jag kommer få träna upp egenskaperna som jag verkligen behöver träna upp.
Det har hela denna vecka visat mig, med motivation som största ledordet.


Yoga med vår supportgrupp i Khula

Christmas Party med barnen.

Det har varit en rolig men tuff vecka på många sätt, men det är inget nytt.
Sjukdomar, orättvisor och känslomässiga hinder är vardag här nere
Hade ett möte med Indunan (byhövdingen) vilket var allt som allt positivt,
men andra byråkratiska delar i den andra byn sätter stopp för ett av våra största projekt
vilket gör oss lite nedstämda.
Däremot finns det så många ögonblick varje dag där jag får en rysning i kroppen,
en rysning av glädje eller njutning av att få vara med om något unikt.
Hur många får under ett möte höra att nästa steg i processen är att träffa den andra byhövdingen
på tisdagen då han alltid sitter under sitt träd med de andra i rådet.
Eller är tvungen att artigt vifta bort ett erbjudande att bli någons sjunde fru?

Hur många skulle varit tvungna att ändra strategi eller planering
på grund av att förfäderna inte tillåter något sådant och därför kommer INGEN att göra det.
Inte heller att kunna gå en promenad från ett ställe till ett annat är lättövertalat.
För varför skulle någon vilja göra det självmant?

Hur många måste skrämma bort apor från köket och kontoret någon gång i veckan
och se upp för flodhästarna som finns utanför grinden ibland.
Många kvällar underhåller vi oss med Geckoödla vs Trollslända
rond 1,2,3 Låter löjligt men är otroligt fascinerande.
Jag som älskar blixtar och dunder är väldigt bortskämd här med minst 3 åskoväder
per vecka och att se himlen lysa upp av det vackraste slaget är fantastiskt.

Storm uppe i Thanda, vårt systerprojekt

Igår fick vi sitta och vänta på restaurangen i tjugo minuter för att få vår nota,
endast för att strömmen hade gått och hela staden var totalt svart.
Det var väldigt mysigt att sitta där i ljuset av stearinljus och lite senare tog vi oss i stormen
till baren där det blev lite biljard med hjälp av stearinljus vid sidan.
Jag kan verkligen inte annat än njuta!

Det finns mycket kvar att göra här och jag ser fram emot att få kämpa lite..



Life is not about finding yourself- Its about creating yourself

George Bernard Shaw