Week number four coming!
Jag kan inte fatta att jag redan varit här 3 veckor!
Det går av bara farten och nu har sommaren börjar visa sig med sol och mycket högre temperaturer.
Veckan som gått har varit givande på många sätt.
Jag har varit ute på HIV-utbildning i en av byarnas Primary School.
10 pojkar 12-14 år gamla fick lära sig vad HIV och AIDS är,
hur man kan skydda sig mot det och hur man lever med det.
Otroligt vad bra det känns att se hur de lär sig nya saker,
saker som är självklara för många av oss, men totalt nya för dem.
Utmaningarna några stycken denna vecka, mycket eftersom jag har varit utan min volontär-koordinator.
Den svåraste av dem gav mig dålig sömn en av nätterna,
jag vaknade med kramp i ena sidan av käken pga tankarna som for runt.
En av våra medlemmar i supportgruppen vi har i en av byarna har svår cancer i benet.
Han har inte råd att åka till sjukhuset på måndag för sin strålbehandling och får inte några pengar
förrän allt pappersarbete är inlämnat för sig sjukpension.
(För de som känner till administrativ jobb här nere vet tiden det kan ta)
Han kommer till oss och frågar om han får pengar.
Vi är inte en välgörenhetsorganisation som ger människorna pengar.
Vi ger människorna här nere vår tid, omtanke, hjälp att städa och diska i de fall de inte kan själva.
Många har förlorat ett ben etc så vi åker runt och hjälper dem.
Vi hjälper till på kliniken så att sköterskorna får tid till mer, och bygger stängsel etc till de som har det svårast.
Om vi börjar ge pengar till en person, så går ryktet att African Impact ger pengar till de som behöver.
Vi försöker göra våra projekt hållbara, så att ifall vi inte fanns så fortsätter de ändå.
Att ge pengar är inte hållbart, vad skulle de göra om inte vi var här?
Alla dessa anledningar är bra anledningar att inte ge honom pengarna,
men vad händer om han inte kommer till sin behandling?
Orkar man ha det på sitt samvete?
Man är inte mer än människa i situationer som denna och trots att vi inte har mycket pengar,
gav vi honom ett lån denna gången.
Jag hoppas att det ska hjälpa och att han kan få ihop till att betala tillbaka.
Besluten som ska tas är inte lätta och jag tror inte att de kommer bli lättare med tiden,
men ju mer tid man spenderar här, desto mer kommer man underfund
med praxis i organisationen och då blir iallafall det lite lättare.
Helgen som följde var bra med en Braai hos M&E med kollegorna
från Tanda Game Reserve och Rugby final som vanns av All Blacks =)
Imorgon börjar en ny vecka, lite back to normal
men lika spännande som denna!
Det går av bara farten och nu har sommaren börjar visa sig med sol och mycket högre temperaturer.
Veckan som gått har varit givande på många sätt.
Jag har varit ute på HIV-utbildning i en av byarnas Primary School.
10 pojkar 12-14 år gamla fick lära sig vad HIV och AIDS är,
hur man kan skydda sig mot det och hur man lever med det.
Otroligt vad bra det känns att se hur de lär sig nya saker,
saker som är självklara för många av oss, men totalt nya för dem.
Utmaningarna några stycken denna vecka, mycket eftersom jag har varit utan min volontär-koordinator.
Den svåraste av dem gav mig dålig sömn en av nätterna,
jag vaknade med kramp i ena sidan av käken pga tankarna som for runt.
En av våra medlemmar i supportgruppen vi har i en av byarna har svår cancer i benet.
Han har inte råd att åka till sjukhuset på måndag för sin strålbehandling och får inte några pengar
förrän allt pappersarbete är inlämnat för sig sjukpension.
(För de som känner till administrativ jobb här nere vet tiden det kan ta)
Han kommer till oss och frågar om han får pengar.
Vi är inte en välgörenhetsorganisation som ger människorna pengar.
Vi ger människorna här nere vår tid, omtanke, hjälp att städa och diska i de fall de inte kan själva.
Många har förlorat ett ben etc så vi åker runt och hjälper dem.
Vi hjälper till på kliniken så att sköterskorna får tid till mer, och bygger stängsel etc till de som har det svårast.
Om vi börjar ge pengar till en person, så går ryktet att African Impact ger pengar till de som behöver.
Vi försöker göra våra projekt hållbara, så att ifall vi inte fanns så fortsätter de ändå.
Att ge pengar är inte hållbart, vad skulle de göra om inte vi var här?
Alla dessa anledningar är bra anledningar att inte ge honom pengarna,
men vad händer om han inte kommer till sin behandling?
Orkar man ha det på sitt samvete?
Man är inte mer än människa i situationer som denna och trots att vi inte har mycket pengar,
gav vi honom ett lån denna gången.
Jag hoppas att det ska hjälpa och att han kan få ihop till att betala tillbaka.
Besluten som ska tas är inte lätta och jag tror inte att de kommer bli lättare med tiden,
men ju mer tid man spenderar här, desto mer kommer man underfund
med praxis i organisationen och då blir iallafall det lite lättare.
Helgen som följde var bra med en Braai hos M&E med kollegorna
från Tanda Game Reserve och Rugby final som vanns av All Blacks =)
Imorgon börjar en ny vecka, lite back to normal
men lika spännande som denna!
Kommentarer
Trackback
