Miss Lily

Dagar, veckor och månader går och jag vet inte hur jag mår. (Fint rim va?) Tiden som gått har fortsatt i samma tempo som tidigare inlägg och det har inte funnits tid till mycket egentid och reflektion och nu när det lugnat ner sig har jag förstått hur det känns att bli lite svedd om pälsen. Jag vill inte nämna ordet utbränd men det var nog på gränsen ett tag.

 

Så mycket som hände på en och samma gång, utmaningar fysiskt och psykiskt, på jobbet och utanför. Att knappt hinna andas mellan utmaningarna var nog det som tog kål på mig. Att vara en nykomling i ett sådant här jobb gav en utmaning i sig samtidigt som saker jag tränat på halva livet sattes på kant. Att vara vän med alla i teamet samtidigt som chef blev svårt och när man i sin tur bor med sina medarbetare fanns det än mindre tid att slappna av och vara sig själv.

 

Jag älskar att umgås med allt och alla men jag fick känna på att även jag har en gräns när jag behöver min ensamhet och ro. Samtidigt saknade jag just det; en umgängeskrets som kunde avleda min uppmärksamhet från jobbtankarna, men det var pendling mellan jobbet och huset i skogen med alltför få stopp utanför under denna tid och jag har nu förstått hur mycket ett privatliv utanför jobbet betyder. Speciellt i ett jobb som det här. Saker som fick mig att älska mitt hela liv här nere tidigare fanns inte kvar och alltför mycket fokus var tvunget att gå till jobbet. Missuppfatta inte att jag älskar fortfarande variationen och att kunna upptas totalt av ett arbete som detta har gett mig men det finns en gräns för allt.

 

Nu när antalet volontärer och team medlemmar minskat, vilket i sig varit en prövning för de resterande personer med många avsked och frågor om varför, tar det tid att vänja sig av med att allltid springa runt som en huvudlös höna med tio saker att göra samtidigt. Det har nästan varit svårare att varva ner än att öka tempot på fyra dagar som jag fick göra i Juli. Att helt plötsligt sitta vid skrivbordet och inte ha något URGENT att göra är väldigt skumt.

 

Det är hög tid för besluttagande och konsekvenser av dessa beslut. Jag vet att det kommer kännas både rätt och fel, oavsett vad jag väljer, men det är sånt man får ta. Det gäller att inte vara egoistisk men att inte heller fokusera på vad andra anser.