The land of contrast..
Snart söndag kväll..
och jag tittar tillbaka på helgen och småler lite grann..
Fredag kväll var det Braai med volontärerna och en liten runda till baren.
Spelade några vändor biljard och kan konstatera att träning krävs för att
hålla samma standard som när jag en gång klev in där för ett par månader sedan.
Lördagen bjöd på sovmorgon till hela 8.12 och därefter en sväng till Durban.
Det blev lite shopping på ett av södra hemisfärens största shopping mall och därefter
Rugbymatch på stadion mellan Durbans Sharks och Australiens Reds. (Detta nämndes för mig EFTER att jag tagit med mig min röda regnjacka vilket gjorde mig lite smått oroad) Vädret höll inte måttet men gott nog så gjorde Sharks det. En riktigt bra match och min kompanjon lärde mig alla regler och strategier han kunde.
Idag var det begravning av den gamle Indunans första fru och detta är anledningen till mitt blogginläggs namn. Ena dagen sitter man på en rugbystadium där den nya BMW serien visas upp och innan dess har man tittat på kläder som kostar runt 1000-lappen. Den andra dagen sitter man och lyssnar till tal på ett språk som man fortfarande inte förstår och nynnar till zulu-psalmer medan kistan sänks ner under jord.
Att se dessa tappra människor le trots sorgen och höra på de vackraste sångröster och motivationstalare jag någonsin hört har fått mig att uppfyllas av tacksamhet många gånger idag. Att se två av de bästa "beatboxare" på denna jord i en liten afrikansk by som denna där de är tvungna för att de inte har trummor. Att få insupa denna kultur som lika ofta överraskar mig som sviker mig. Att försöka förstå vad dessa människor går igenom varje vecka. Varje dag.
Begravningen avslutades som det oftast gör med att vi fick sitta vid VIP-matbordet
och bli tackade för vårt bidrag och hjälp i byn. En stor tallrik med mat och läsk är regeln.
Undantaget idag var ytterligare en tallrik med något som inte såg aptitligt ut.
Vi frågade vad det var och det var "red meat" vilket vi insisterade på inte var sant.
Det kom då fram att det var "red meat from inside". Efter bedjande blickar till varandra och menande blickar från Indunan och hans präster kunde jag knappt hålla mig för skratt. Prästerna skrattade de med då de insåg att vi nog inte älskade denna maträtt. Då brast det för mig, jag kunde inte sluta skratta.
Vi lyckades hitta varsin bit som såg ut som kött och inte tarm och endast morgondagen kan förtälja om det var en bra idé eller inte.
Efter begravningen var det dags för sen lunch i St Lucia och jag valde 6 bitar sushi..
Sen åkte jag hem och bytte däck på bilen..
En helt vanlig helg..
I konstrasternas land
och jag tittar tillbaka på helgen och småler lite grann..
Fredag kväll var det Braai med volontärerna och en liten runda till baren.
Spelade några vändor biljard och kan konstatera att träning krävs för att
hålla samma standard som när jag en gång klev in där för ett par månader sedan.
Lördagen bjöd på sovmorgon till hela 8.12 och därefter en sväng till Durban.
Det blev lite shopping på ett av södra hemisfärens största shopping mall och därefter
Rugbymatch på stadion mellan Durbans Sharks och Australiens Reds. (Detta nämndes för mig EFTER att jag tagit med mig min röda regnjacka vilket gjorde mig lite smått oroad) Vädret höll inte måttet men gott nog så gjorde Sharks det. En riktigt bra match och min kompanjon lärde mig alla regler och strategier han kunde.
Idag var det begravning av den gamle Indunans första fru och detta är anledningen till mitt blogginläggs namn. Ena dagen sitter man på en rugbystadium där den nya BMW serien visas upp och innan dess har man tittat på kläder som kostar runt 1000-lappen. Den andra dagen sitter man och lyssnar till tal på ett språk som man fortfarande inte förstår och nynnar till zulu-psalmer medan kistan sänks ner under jord.
Att se dessa tappra människor le trots sorgen och höra på de vackraste sångröster och motivationstalare jag någonsin hört har fått mig att uppfyllas av tacksamhet många gånger idag. Att se två av de bästa "beatboxare" på denna jord i en liten afrikansk by som denna där de är tvungna för att de inte har trummor. Att få insupa denna kultur som lika ofta överraskar mig som sviker mig. Att försöka förstå vad dessa människor går igenom varje vecka. Varje dag.
Begravningen avslutades som det oftast gör med att vi fick sitta vid VIP-matbordet
och bli tackade för vårt bidrag och hjälp i byn. En stor tallrik med mat och läsk är regeln.
Undantaget idag var ytterligare en tallrik med något som inte såg aptitligt ut.
Vi frågade vad det var och det var "red meat" vilket vi insisterade på inte var sant.
Det kom då fram att det var "red meat from inside". Efter bedjande blickar till varandra och menande blickar från Indunan och hans präster kunde jag knappt hålla mig för skratt. Prästerna skrattade de med då de insåg att vi nog inte älskade denna maträtt. Då brast det för mig, jag kunde inte sluta skratta.
Vi lyckades hitta varsin bit som såg ut som kött och inte tarm och endast morgondagen kan förtälja om det var en bra idé eller inte.
Efter begravningen var det dags för sen lunch i St Lucia och jag valde 6 bitar sushi..
Sen åkte jag hem och bytte däck på bilen..
En helt vanlig helg..
I konstrasternas land
Today is a good day!
Idag är en speciell dag, att hedra en stark kvinna som betyder allt för mig, min mamma.
Tack vare hennes styrka de senaste åren kan jag uppfylla mina drömmar.
Det finns inga ord för hur stolt jag är över dig mammsen
och vilken förebild du är i mitt liv.
Älskar dig!
Jag funderar ofta över hur mycket ens barndom formar en till den man blivit.
Jag tackar mina föräldrar så otroligt mycket för all kärlek som jag fått
genom alla år, något som inte alla får ta del av under sitt liv.
Trots tuffa tider så fanns det alltid med i bagaget och ibland lite för mycket av det
när jag tänker tillbaka på alla diskussioner föräldrarna hade över vems sida jag skulle stå på.
Det var jobbigt ibland och jag valde oftast att inte välja,
av respekt till dem, samma respekt som de alltid gav mig.
Jag har alltid känt mig värdesatt till max och uppskattad, aldrig åsidosatt.
Jag har mina föräldrar och min bror som förebild att tacka för det liv jag har skapat mig själv.
Tack för att ni stöttar alla beslut jag tar, även om det innebär att jag flyttat ifrån er halvvägs över jorden.
Älskar er över allt annat och fäller en tår idag över en liten saknad..
(Men bara liten)
Tack vare hennes styrka de senaste åren kan jag uppfylla mina drömmar.
Det finns inga ord för hur stolt jag är över dig mammsen
och vilken förebild du är i mitt liv.
Älskar dig!
Jag funderar ofta över hur mycket ens barndom formar en till den man blivit.
Jag tackar mina föräldrar så otroligt mycket för all kärlek som jag fått
genom alla år, något som inte alla får ta del av under sitt liv.
Trots tuffa tider så fanns det alltid med i bagaget och ibland lite för mycket av det
när jag tänker tillbaka på alla diskussioner föräldrarna hade över vems sida jag skulle stå på.
Det var jobbigt ibland och jag valde oftast att inte välja,
av respekt till dem, samma respekt som de alltid gav mig.
Jag har alltid känt mig värdesatt till max och uppskattad, aldrig åsidosatt.
Jag har mina föräldrar och min bror som förebild att tacka för det liv jag har skapat mig själv.
Tack för att ni stöttar alla beslut jag tar, även om det innebär att jag flyttat ifrån er halvvägs över jorden.
Älskar er över allt annat och fäller en tår idag över en liten saknad..
(Men bara liten)
Saker jag har vant mig vid..
*Att tycka om jordnötssmör och salt&vinäger chips
*Alltid ha en plan B (eller F för den delen)
*Komma ut ur duschen och vilja duscha igen
*Africa Time
*Få andra människor att vänja sig vid Africa Time
*Att ha kor, getter, hundar och människor mindre än en halvmeter
från bilen när jag kör 90 km/h längs med vägen.
*Se folk dricka två tre öl och sätta sig i bilen för att köra hem
*Att inte bli respekterad endast på grund av att jag är kvinna
*Att inte bli tilltalad endast på grund av att jag är kvinna
*Att ålder har en otroligt stor betydelse i vissa kulturer
*Att klä mig i kjol endast för att respektera andra
*Att kunna åka ut på safari varje helg
*Stötta på flodhästar varannan dag antingen i bilen eller gående
*Känna doften av flodhästbajs utanför min grind
*Alltid titta efter ormar under kudden och i skorna
*Säga godmorgon till mina kära hjortar och apor i trädgården
*Att ringa reparatören endast för att höra honom säga "jag menade att komma till dig om två minuter!"
*Att höra "We'll make a plan" gällande ALLT
*Veta att "Ill be there just now" kan betyda allt från 5 minuter till 5 veckor
*Veta att "now now" betyder just precis nu eller om ett tag, beroende på vart personen kommer ifrån.
*Att inte längre klaga på att det är för kallt, utan för varmt
*Att kunna beundra 10 gånger så många stjärnor på himlen om kvällarna
*Bli stum av hur vacker naturen är här varje gång jag åker ut på savannen
*Stanna till minst tre gånger och snicksnacka med någon på hundpromenaden (liten stad)
*Jobba 12 timmar om dagen och prata om jobbet de övriga 10.
och det viktigaste;
*Att vakna med ett leende varje dag och känna att jag valt rätt väg att gå.
*Alltid ha en plan B (eller F för den delen)
*Komma ut ur duschen och vilja duscha igen
*Africa Time
*Få andra människor att vänja sig vid Africa Time
*Att ha kor, getter, hundar och människor mindre än en halvmeter
från bilen när jag kör 90 km/h längs med vägen.
*Se folk dricka två tre öl och sätta sig i bilen för att köra hem
*Att inte bli respekterad endast på grund av att jag är kvinna
*Att inte bli tilltalad endast på grund av att jag är kvinna
*Att ålder har en otroligt stor betydelse i vissa kulturer
*Att klä mig i kjol endast för att respektera andra
*Att kunna åka ut på safari varje helg
*Stötta på flodhästar varannan dag antingen i bilen eller gående
*Känna doften av flodhästbajs utanför min grind
*Alltid titta efter ormar under kudden och i skorna
*Säga godmorgon till mina kära hjortar och apor i trädgården
*Att ringa reparatören endast för att höra honom säga "jag menade att komma till dig om två minuter!"
*Att höra "We'll make a plan" gällande ALLT
*Veta att "Ill be there just now" kan betyda allt från 5 minuter till 5 veckor
*Veta att "now now" betyder just precis nu eller om ett tag, beroende på vart personen kommer ifrån.
*Att inte längre klaga på att det är för kallt, utan för varmt
*Att kunna beundra 10 gånger så många stjärnor på himlen om kvällarna
*Bli stum av hur vacker naturen är här varje gång jag åker ut på savannen
*Stanna till minst tre gånger och snicksnacka med någon på hundpromenaden (liten stad)
*Jobba 12 timmar om dagen och prata om jobbet de övriga 10.
och det viktigaste;
*Att vakna med ett leende varje dag och känna att jag valt rätt väg att gå.
Tillbaka till verkligheten
Då var man tillbaka till vardagen efter ett par dagar på andra sidan landet.
Teamet här fick kämpa med en tropisk storm medan jag hade dagar sprängfyllda med seminarier och workshops men det var otroligt roligt att få ansikten på de man så ofta mailar med.
Project/Business Managers möttes från Sydafrika, Zambia, Zimbabwe, Mozambique och Kenya
för att dela med sig av erfarenheter, utmaningar och succeer.
Det var givande att få veta att även om man lever i sin egen lilla bubbla
så finns det många som kämpar lika hårt och möter tuffa volontärer på andra ställen i Afrika.
Och att få höra hur bra organisationen verkligen är gör mig bara stolare än någonsin.
Att få höra uppskattning från direktörerna och "bli sedd" var även något som blev möjligt
när vi alla hoppade ur bubblan vi vanligtvis lever i.
Det värmde =)
Jag tycker det är spännande att se de människor som lyckas i livet,
framförallt i business-världen.
Grundaren till vår organisation African Impact och vår moderorganisation African Encounter
är så otroligt lik den stora grundaren på mitt gamla arbete IKEA att det ibland är skrämmande.
Otroligt intressant att kunna se vad som verkligen ger framgång och vad som skapar ett klimat
som gör att människorna stannar länge och tror på den framgången.
Ödmjukhet, Stark vilja, Passion till vad de gör är exempel.
Mr Andrew Conolly
Vårt peptalk började med;
"We are an odd bunch of people from all corners of the world with different backgrounds, led by a one armed cattle farmer. We get it right, it works, we pull together, we achieve!"
Efter några dagar kom vi fram till att jag var den enda som inte var antingen från landet man jobbade i
eller från UK. Jag hade en 2 timmars workshop och kom på mig själv att fråga om stavning någon gång, men det är kul att tänka tillbaka och veta hur långt jag kommit i det engelska språket och att jag faktiskt tycker det är enklare att skriva formellt här än hemma i Sverige.
Vi hann med lite teambuilding med att plantera träd
och många paus-promenader på stranden i Nordhoek
En härligt vecka allt som allt och jag kommer hem med mycket ideer och ny kämpaglöd!
Teamet här fick kämpa med en tropisk storm medan jag hade dagar sprängfyllda med seminarier och workshops men det var otroligt roligt att få ansikten på de man så ofta mailar med.
Project/Business Managers möttes från Sydafrika, Zambia, Zimbabwe, Mozambique och Kenya
för att dela med sig av erfarenheter, utmaningar och succeer.
Det var givande att få veta att även om man lever i sin egen lilla bubbla
så finns det många som kämpar lika hårt och möter tuffa volontärer på andra ställen i Afrika.
Och att få höra hur bra organisationen verkligen är gör mig bara stolare än någonsin.
Att få höra uppskattning från direktörerna och "bli sedd" var även något som blev möjligt
när vi alla hoppade ur bubblan vi vanligtvis lever i.
Det värmde =)
Jag tycker det är spännande att se de människor som lyckas i livet,
framförallt i business-världen.
Grundaren till vår organisation African Impact och vår moderorganisation African Encounter
är så otroligt lik den stora grundaren på mitt gamla arbete IKEA att det ibland är skrämmande.
Otroligt intressant att kunna se vad som verkligen ger framgång och vad som skapar ett klimat
som gör att människorna stannar länge och tror på den framgången.
Ödmjukhet, Stark vilja, Passion till vad de gör är exempel.
Mr Andrew Conolly
Vårt peptalk började med;
"We are an odd bunch of people from all corners of the world with different backgrounds, led by a one armed cattle farmer. We get it right, it works, we pull together, we achieve!"
Efter några dagar kom vi fram till att jag var den enda som inte var antingen från landet man jobbade i
eller från UK. Jag hade en 2 timmars workshop och kom på mig själv att fråga om stavning någon gång, men det är kul att tänka tillbaka och veta hur långt jag kommit i det engelska språket och att jag faktiskt tycker det är enklare att skriva formellt här än hemma i Sverige.
Vi hann med lite teambuilding med att plantera träd
och många paus-promenader på stranden i Nordhoek
En härligt vecka allt som allt och jag kommer hem med mycket ideer och ny kämpaglöd!
