Miss Lily

Det regnar ute, alla andra har gått för att äta efterrätt i staden och det är tyst..
Jag sitter och myser med en kopp rooibos te och banana bread =)
Efter ännu en givande dag, dock utan vatten igen,
har jag haft min torsdags-yoga-lektion och försöker nu att få ner
de sista raderna på rapporter som ska lämnas in i slutet på månaden.
Jag är helnöjd!

Jag ska försöka att få upp några rader och bilder som berättar om min första månad här.
Det finns för mycket att berätta..
men ska försöka!

Imorgon är sista dagen för några av volontärer på projekt.
Vi avslutar ganska bra tycker jag då vi blivit bjudna till ett zulu-bröllop!
Det ska bli spännande att se hur det blir!

På lördag åker jag och Emma upp till Tanda Game Reserve
för att lämna av två av våra volontärer som ska få lyxa till det lite
och samtidigt får vi se hur projektet som ligger bredvid lodgen lever.
Fotografi och konservations-projektet som ligger där brukade vara här med oss,
så vi är systerprojekt nu, ska bli kul att se hur de har det.

Ha en underbar helg!

Min dag började helt underbart med att jag precis hann duscha klart innan de stängde av vattnet!
Tydligen gör kommunen det lite titt som tätt när de behöver och det kan dröja
timmar, dagar, veckor eller månader innan det sätts på igen.
Funny!

Denna gången tyckte vi det var lite konstigt eftersom ingen hade hört förvarningar
och torrperioden varit ganska blöt så ignen risk för överkonsumtion.
Det visade sig vara ett rör som gått sönder och vi hade tur som fick tillbaka vattnet ikväll.

Denna dag har dock fått oss alla att tänka lite extra på de som går utan vatten VARJE DAG!
Att inte kunna spola på toaletten, tvätta händerna efter att de blivit skitiga av barnen i våra barnhem,
att inte kunna diska, tvätta eller sätta på tekokaren..

Likadant var det förra veckan när de stängde av elen under en dag.
Att behöva använda gasspisen för att laga mat, inte kunna värma sin gröt i micron,
inte se något på kvällarna utan ficklampan och inte kunna arbeta framför datorn mer än några timmar.

Man inser inte hur lyckligt lottad man är och vad man har förrän man förlorar det!

Jag used to wonder why not anybody did anything about it,
until I realised that I was that somebody!
~~
Lily Tomlin

Jag kan inte fatta att jag redan varit här 3 veckor!
Det går av bara farten och nu har sommaren börjar visa sig med sol och mycket högre temperaturer.

Veckan som gått har varit givande på många sätt.
Jag har varit ute på HIV-utbildning i en av byarnas Primary School.
10 pojkar 12-14 år gamla fick lära sig vad HIV och AIDS är,
hur man kan skydda sig mot det och hur man lever med det.
Otroligt vad bra det känns att se hur de lär sig nya saker,
saker som är självklara för många av oss, men totalt nya för dem.

Utmaningarna några stycken denna vecka, mycket eftersom jag har varit utan min volontär-koordinator.
Den svåraste av dem gav mig dålig sömn en av nätterna,
jag vaknade med kramp i ena sidan av käken pga tankarna som for runt.

En av våra medlemmar i supportgruppen vi har i en av byarna har svår cancer i benet.
Han har inte råd att åka till sjukhuset på måndag för sin strålbehandling och får inte några pengar
förrän allt pappersarbete är inlämnat för sig sjukpension.
(För de som känner till administrativ jobb här nere vet tiden det kan ta)
Han kommer till oss och frågar om han får pengar.
Vi är inte en välgörenhetsorganisation som ger människorna pengar.
Vi ger människorna här nere vår tid, omtanke, hjälp att städa och diska i de fall de inte kan själva.
Många har förlorat ett ben etc så vi åker runt och hjälper dem.
Vi hjälper till på kliniken så att sköterskorna får tid till mer, och bygger stängsel etc till de som har det svårast.
Om vi börjar ge pengar till en person, så går ryktet att African Impact ger pengar till de som behöver.
Vi försöker göra våra projekt hållbara, så att ifall vi inte fanns så fortsätter de ändå.
Att ge pengar är inte hållbart, vad skulle de göra om inte vi var här?

Alla dessa anledningar är bra anledningar att inte ge honom pengarna,
men vad händer om han inte kommer till sin behandling?
Orkar man ha det på sitt samvete?
Man är inte mer än människa i situationer som denna och trots att vi inte har mycket pengar,
gav vi honom ett lån denna gången.
Jag hoppas att det ska hjälpa och att han kan få ihop till att betala tillbaka.

Besluten som ska tas är inte lätta och jag tror inte att de kommer bli lättare med tiden,
men ju mer tid man spenderar här, desto mer kommer man underfund
med praxis i organisationen och då blir iallafall det lite lättare.

Helgen som följde var bra med en Braai hos M&E med kollegorna
från Tanda Game Reserve och Rugby final som vanns av All Blacks =)

Imorgon börjar en ny vecka, lite back to normal
men lika spännande som denna!

Surfade runt lite på African Impacts facebook-sidor och hittade ett blogginlägg som gav mig gåshud.

Africa: A new..

Det handlar om Antelope Park som jag jobbade på som volontär för 2 år sedan.
Känns underbart att jobba för en organisation som gör underbara saker i vardagen!

Efter en otroligt lång men o så värdefull tisdag
slänger jag mig i sängen!

De nya volontärerna hade sin introduktion idag och det är väldigt ovant
att ha dem i huset, så mycket liv och rörelse gör en glad
men också väldigt trött.
Mycket intryck och mycket analyserande av de nya.
Vart passar de bäst? Vad tycker de om att göra?
Hur anpassar vi oss bäst?
Mycket spännande!

Det har varit en grym dag med ett ovanligt fullpackat schema tack vare intro, rundvandringar,
mycket info om ditt och datt och Hippos,


Efter middagen hade vi lite team-övningar av det vildare slaget och ni kan se vilka som vann! =)

Kvällen avslutades med diskussionskväll om
The Happy Africa Foundation som ger oss våra tillgångar
och därefter en utbildning i HIV/AIDS.
Imorgon ska jag ut till en av skolorna för att utbilda ungdomarna!

Något utmattad av allt fick jag även min första utmaning
av det medmänskliga slaget..
Som min tillbakablick i förra inlägget nämnde så handlar det
mycket om att lära sig vem man är och att komma utanför sin trygghetszon
kan lära en mycket, man ska bara klara av pressen och stressen.
Ibland kan det bli för mycket för en och man störtar en liten bit nerför berget
man ska klättra uppför.. Idag fick jag vara repet som gjorde
att en av tjejerna inte föll för långt ner..
Jag hoppas att jag även kan vara hennes coach när det gäller
att klara sig upp till toppen.

Kvällen avslutade helt underbart när jag fick ett sms..
Mina föräldrar kommer och hälsar på över jul och nyår! Såå glad!!
Älskar er!

Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna..
Ikväll igen..

Hade lite tid över och tänkte att jag skulle se vad jag skrivit genom åren här på bloggen.. Det första inlägget från September 2008 innehöll;

~~

Känns bra att börja skriva nu, när man är på väg in i en ny start på något sätt.. Det är dags att ta tag i sitt liv igen efter ett helt sjukt bra år av att göra inget vettigt alls... det är om man tänker i form av att utbilda sig eller skaffa karriär..
Däremot har jag gjort mycket vettigt när det gäller annat... Hitta sig själv sägs vara en viktigt del av sitt liv... jag håller till hundra procent med och skulle ljugit om jag sagt att jag nått målet för det vet jag inte än.. Att uppleva saker man aldrig kunnat uppleva på hemmaplan är också nyttigt, i tryggheten man har här med alla runt omkring sig hade man inte utsatts för det på samma sätt. Att se hur andra har det i världen för att förstå hur j-a bra vi har det i detta lilla land i Norden.. Att uppskatta det man har.. för det är sjukt bra. Att förstå vilka man saknar när man är borta och vilka man inte saknar lika mycket.. Det kan komma som en chock ibland..men allt är på väg till att förstå sin plats på denna jord bättre...

Att se andra delar av världen har blivit lite av ett signum.. man får mersmak på det mesta och jag känner verkligen att livet räcker inte till för allt man själv vill.. och framför allt inte för allt alla andra vill att man ska göra... Karriär, familj, barn, hus, vänner i miljontals, en sjuk utbildning tillsammans med alla de andra egenskaperna man ska ha för att sticka ut ur mängden universitetsutbildade... jag kan fortsätta i oändlighet. Är såå trött på dessa saker... självklart tvingas man leva efter många av dessa "regler" för att få ett bra liv till sist, men jag har bestämt mig för att sluta stressa...

~~

Känns som att min bana alltid fanns utstakad?

Dagens utmaning?
Leka husets vaktmästare och sätta ny toalettsits i ett av rummen.
Det ingick inte i min jobb-beskrivning,
men TIA (This Is Africa)!
Nu kan jag det också!

Det blev en dag på kontoret idag och en joggingrunda innan middag.
Vi har nu sju nya volontärer i huset, jag är inte van vid att ha
så mycket folk här!
Men det är roligt med nya ansikten och imorgon blir det intro för dem!

Wihoo

Kan knappt fatta hur snabbt tiden går här! Jag har redan varit här i två veckor!
Denna vecka har varit lite mer som den ska vara och jag har hunnit känna på rollen
som project manager lite mer, med allt vad den innebär..

Helgen var härlig med sunset drinks på bryggan vid floden, ett maraton av True Blood,
(vampyr-serie som tydligen är riktigt populär med Alexander Skarsgård som en av huvudrollerna).
Jag måste säga att jag är riktigt hooked just nu! Lite svårt att sova ibland bara =)

Lördagen var födelsedagsfirande av Emma med hela gänget. Vi bakade kaka, sjöng för henne och efter att den nya volontären anlänt åkte vi upp till Cape Vidal, genom Isimangaliso National Park.
Det blev en bra safari med fyra noshörningar och massor av bufflar, zebror och andra slags hjortar.


Kvällen innehöll middag och en liten runda på byn ena bar/disco. För tillfället den enda baren eftersom Babooschka som vi tidigare alltid gick till tydligen har stängt. Förhoppningsvis öppnar den igen till helgen med nya ägare. Vi får hoppas det för gårdagens besök gav inte mersmak av denna bar vi gick till.

Idag var det semifinal i rugby och det var en riktigt bra match mellan
Australien och New Zeeland!
All Blacks vann! Så nu är det Frankrike mot Nya Zeeland som gäller i finalen!



Dags för lite sömn innan en ny vecka med sex nya volontärer börjar!
Wihoo
Loving it!

Folk sa till mig att jag nog skulle komma ner hit och hitta drömprinsen och gifta mig för att få stanna kvar..
Så blev det!

Ikväll har jag blivit friad till för 250 kor till en av zuludansarna under kultur-kvällen vi hade.
Att tilläggas är att 11 kor är vad männen brukar ge kvinnans familj,
så pappa borde bli glad! ;)

Jag och min man längst till vänster i bild,
He is a keeper!



Jag försökte mig på lite zuludans, mäkta underhållande tydligen..

En härlig kväll med mycket nytt att lära!

Då var helgen avklarad! Det blev mycket djurskådning i form av promenad i nationalparken

..som avslutades med fika =)


Lite senare gav jag mig av på en joggingtur och lyckades se mina första flodhästar på flodbanken!

Söndagen blev knappast någon sovmorgon då vi bestämde oss för att titta på kvartsfinalen i rugby mellan Sydafrikas Springboks och Australiens Wallabies. Det blev en spännande match som oturligt och orättvist nog förlorades.. =(


Veckan har börjat bra där jag och M faktiskt kunnat ha vår överlämning enligt schema och snart är jag nog klar att ta över rollen som planerat för en vecka sedan. =)

Ikväll blev det mer flodhästar, denna gången en Hippohunt i bil.
Efter 30 min av sökande med dåligt resultat körde vi hemåt.
Några minuter efter att vi ställt bilen hade vi en flodhäst på vår gata!
De är riktigt farliga så vi stannade innanför vår grind tills den gått in i parken mittemot,
sen kikade vi på den över muren till parken. Såå stor!
Tydligen är vår gata en Hippohighway eftersom vi har många parker runtomkring,
så flodhästarna kommer upp från flodmynningen som finns 500 meter härifrån.
Ganska läskigt får jag säga.. Men vi är försiktiga.

Efter en otroligt hektisk och annorlunda vecka, även för de andra i personalen som har varit här länge,
var det dags för helg!
Igår kväll blev det Braai (den sydafrikanska nationalgrillningen) med gänget och eftersom det även var
Kanadensisk Thanskgiving så blev det många tacksägelser.
Det är relativt lätt att vara tacksam för oss som besöker familjer, barn och äldre som verkligen har det svårt varje dag. Men vi tog också med mycket från våra respektive bakgrunder.

Jag vet varken vart jag ska börja eller sluta när det gäller att vara tacksam över mitt liv.
Men mycket ligger i vad vi kom fram till igår var det viktigaste.
Opportunity- Möjlighet
Att kunna ha möjlighet till att välja mellan olika alternativ i livet är inte alla förunnat.
Att kunna resa dit man vill, att ha möjlighet att ha ett jobb man vill ha, skaffa sig den utbildningen man vill, att ha möjlighet att leva det livet man vill. Och ha de personer kring sig som man trivs med.
Jag är så tacksam över att min familj och mina vänner förstår anledningen till varför jag stuckit iväg..
Varför jag är så långt bort från de jag älskar innerligt..
Det var inget svårt beslut att ta..
Tack vare Er och er förståelse!
Jag är verkligen lycklig just nu.
Yebo!

Långa dagar är det som gäller här i St Lucia, men jag trivs superbra. Tänk er bara att på en dag gå från ett liv som såg ut;

till ett som ser ut;

Tyckte det var en trevlig konstrast när jag satt på planet och kollade kalendern =)
Men tro mig, den kommer fyllas =)

Dagen idag innehöll Holiday Club med barnen som är fria från skolan

På eftermiddagen var det dags att ta på långkjolen (Zulu-regler)
och träffa den ena byns ledare (The Council).
Det var mycket intressant att sitta i ett rum tillsammans med
dessa Zulu-ledare och diskutera på ett språk som jag inte förstår.
Två av ledarna somnade några gånger mellan varven (de är ganska gamla)
Vår koordinator var vår tolk och till skillnad från vad vi trott blev stämningen underbar
och alla dag-barnhemmen skriker efter vår hjälp.
Nu ska vi bara komma fram till en plan för att hjälpa alla barn med sin engelska
innan de börjar första klass i Primary School.

Underbara problem att lösa tycker jag!

Har haft två dagar här nu och det känns bra! Mycket att lära och mycket att uppleva redan..
Vi har inte hunnit lämna över jag och min chef som tidigare hade denna positionen
för det har hänt mycket oväntade saker dessa dagar.. TIA =)
Så än så länge testar jag de olika projekten tillsammans med volontärerna.

Var ute idag på familjebesök, vi ser till att de 10 mest utsatta familjerna i en av byarna får mat och försöker hjälpa dem till att få jobb/sälja odlade saker. Ganska svårt när jag inte kan Zulu men två av mina coordinators är Zulu så vi följer mest med som support till dem. Imorgon ska vi på möte med Ibundun (bychefen) och alla rektorer på skolorna i en av byarna vi hjälper till i. Nya projekt är på gång eftersom våra gamla varit så framgångsrika! Ska bli intressant. Innan dess är det holiday club eftersom barnen har någon slags lov-vecka från skolan nu.

Nu är det snart dags för sömnen, har fåt dra på mig långbyxor, tjocktröja, strumpor
och en extra filt för att det är så kallt.
Men regnet coh grodorna utanför ska nog vagga mig till sömns..

Gonatt

Efter mycket förseningar med Egypt Air från köpenhamn och vidare från cairo landade jag till slut i Richards Bay i storm coh regn. Men idag är det sol igen så det är bara att vänja sig vid regn period. =)
Nu är jag äntligen framme i St Lucia, världens sötaste lilla stad och
mycket ny info och många nya människor att lära känna.
Har fått min introduktion och härlig lunch och i eftermiddag är det planering som gäller.

I will keep you posted! =)