Miss Lily

Jag tänker för mycket på det jag vet.. men kan inte hjälpa det..
Är förvånad över situationen och kanske är jag naiv.. tror för högt om mig själv.
Men jag anser ändå att det borde varit annorlunda..
Samtidigt är jag förstående över det hela.. men anser det på något sätt vara orättvist..
Undrar om jag ska vänta ut saker och ting.. eller agera..
Men till vilken nytta?
Jag får koncentrera mig på vad som är viktigt..
i mitt hjärta..
Och ignorera den avundsjuka och prestigejagande som satt mig i situationen från början
Kanske till och med tycka synd om människor som inte kan unna andra det de själva vill ha.
De borde öka sin självkänsla och eventuellt förändra sitt liv så att de blir nöjda med sitt..

Eller är jag bara ond nu?