Ledarskap
Jag har ofta tänkt på mitt ledarskap i detta jobb.
Det var ju det jag kom ner här för att göra.. utöva ledarskap.
Fick jag det jag ville?
OOOHH JAA
Tänk er att inte bara jobba 12-14 timmar om dagen med er chef sittandes i samma rum,
utan även äta alla måltider med denna, umgås i det sociala med hen,
därefter åka hem med personen och sova i samma hus.
Där har ni vad Alanna har att göra med här nere gällande sin chef, MIG
Under alla dessa timmar, dagar och veckor händer det allt som oftast att allt vi pratar om
cirkulerar kring arbetet, för arbetet är våra liv här nere.
Det finns alltid utmaningar att se lösningar på och dessa kommer ofta i sömnen eller i duschen.
Haha jag kom precis på mig själv att vi faktiskt diskuterar jobbet även när en av oss är i badrummet bredvid kontoret minst en gång om dagen.
Privatlivet är icke existerande och det kan tära på vem som helst.
Vi är varandras nästan enda vänner i denna lilla stad förutom volontärerna och några till.
Vad vi har lärt oss om varandra är dock ack så viktigt och jag vet om möjligt mer nu än
innan att närvarande ledarskap är lösningen på det mesta.
Jag kan läsa mitt teams kroppsspråk och agerande till det yttersta
och det löser många konflikter redan innan de startar.
Ibland finns det inte mycket man kan göra mer än att låta det gå.
Jag får ofta säga till både mig själv och A att gå ut på en joggingrunda eller ta hunden
på en promenad när jag känner att stressen närmar sig.
Hade jag inte suttit så nära dem alltid så hade jag aldrig känt av attityderna.
Kommunikation är också a och o men återigen, om du sitter bredvid kan det räcka att
titta bakåt för att se humöret i den andres ögon.
Ett litet "talk to me" när känslorna bubblar och att få dem att prata ut
även om det är små saker många gånger.
Små saker hjälper i det stora.
Jag kom hit för att lära mig om ledarskap..
och jag fick de största hemläxorna direkt serverat i knäet.
Man går på nitar ibland men jag har det mest krävande jobbet och höga krav från teamet
vilket gör att i slutändan kommer jag att gå segrande härifrån,
jag har fått utmaningen jag ville ha
och även om jag misslyckas stort så är jag ändå en vinnare.
Så de så!
Det var ju det jag kom ner här för att göra.. utöva ledarskap.
Fick jag det jag ville?
OOOHH JAA
Tänk er att inte bara jobba 12-14 timmar om dagen med er chef sittandes i samma rum,
utan även äta alla måltider med denna, umgås i det sociala med hen,
därefter åka hem med personen och sova i samma hus.
Där har ni vad Alanna har att göra med här nere gällande sin chef, MIG
Under alla dessa timmar, dagar och veckor händer det allt som oftast att allt vi pratar om
cirkulerar kring arbetet, för arbetet är våra liv här nere.
Det finns alltid utmaningar att se lösningar på och dessa kommer ofta i sömnen eller i duschen.
Haha jag kom precis på mig själv att vi faktiskt diskuterar jobbet även när en av oss är i badrummet bredvid kontoret minst en gång om dagen.
Privatlivet är icke existerande och det kan tära på vem som helst.
Vi är varandras nästan enda vänner i denna lilla stad förutom volontärerna och några till.
Vad vi har lärt oss om varandra är dock ack så viktigt och jag vet om möjligt mer nu än
innan att närvarande ledarskap är lösningen på det mesta.
Jag kan läsa mitt teams kroppsspråk och agerande till det yttersta
och det löser många konflikter redan innan de startar.
Ibland finns det inte mycket man kan göra mer än att låta det gå.
Jag får ofta säga till både mig själv och A att gå ut på en joggingrunda eller ta hunden
på en promenad när jag känner att stressen närmar sig.
Hade jag inte suttit så nära dem alltid så hade jag aldrig känt av attityderna.
Kommunikation är också a och o men återigen, om du sitter bredvid kan det räcka att
titta bakåt för att se humöret i den andres ögon.
Ett litet "talk to me" när känslorna bubblar och att få dem att prata ut
även om det är små saker många gånger.
Små saker hjälper i det stora.
Jag kom hit för att lära mig om ledarskap..
och jag fick de största hemläxorna direkt serverat i knäet.
Man går på nitar ibland men jag har det mest krävande jobbet och höga krav från teamet
vilket gör att i slutändan kommer jag att gå segrande härifrån,
jag har fått utmaningen jag ville ha
och även om jag misslyckas stort så är jag ändå en vinnare.
Så de så!
April Amazement
Månaden har flugit förbi en svindlande fart och när jag tittar tillbaka på mina bilder
kan man inte annat säga än att jag har det ganska bra!
Uppstart av nya projekt, avslutande av andra,
många förbättringar och nya partnerskap som skapats.
Några berg och dalbanor som slutat i succé.
Några stycken lärdomar att ta med i sitt bagage.
Några gånger jag har fått sätta ner foten för att få saker att fungera
vilket är väldigt nyttigt för mig både i det privata och på jobbet.
Ibland förundras jag över vidden av vad jag håller på med i vardagen.
Något jag ofta säger är "detta var inte i min jobb-beskrivning!"
Man jobbar och jobbar och jobbar, men oftast med ett leende på läpparna.
Glädjen sprider sig sakta genom husets väggar och till och med chefen kan se det
på ett papper när vi gör vecko-rapporten.
Jag och Alanna är ganska trötta nu, vi kämpar på och jobbar på fyra personers positioner..
positioner som i sig själva är 1½ mans arbete.
ibland räknar vi ner till vår uppbackning som kommer i mitten av Maj
och tackar gudarna att våra volontärer för tillfället är änglar.
Men oftast skrattar vi och torkar svetten for att några minuter senare ta tag i allt igen.
Vi skrattar till och med mellan tårarna som kommer ibland. För sådana kan inte undvikas
i ett jobb som det här. Det gäller bara att se till att skratten blir övervägande.
Helgerna har varit nyttiga också med små helgtripper till Mozambique och några långhelger
som blandat upp jobb och strandliv med lite safaris och rugbymatcher.
Som sagt.. jag har det ganska bra =)
Fick simma med delfiner igen och blev lite smått attackerad av en noshörning.
Fick surfa på vågorna igen och fajtas med aporna på stranden över en ananas.
Försöker att få tid till att bara vara hemma i huset och kolla på film eller rugby.
Lyckas ibland.. =)
Det har varit full rulle denna månad..
Nästa bjuder på mycket utöver det vanliga,
och det ser jag fram emot!
Puss!
kan man inte annat säga än att jag har det ganska bra!
Uppstart av nya projekt, avslutande av andra,
många förbättringar och nya partnerskap som skapats.
Några berg och dalbanor som slutat i succé.
Några stycken lärdomar att ta med i sitt bagage.
Några gånger jag har fått sätta ner foten för att få saker att fungera
vilket är väldigt nyttigt för mig både i det privata och på jobbet.
Ibland förundras jag över vidden av vad jag håller på med i vardagen.
Något jag ofta säger är "detta var inte i min jobb-beskrivning!"
Man jobbar och jobbar och jobbar, men oftast med ett leende på läpparna.
Glädjen sprider sig sakta genom husets väggar och till och med chefen kan se det
på ett papper när vi gör vecko-rapporten.
Jag och Alanna är ganska trötta nu, vi kämpar på och jobbar på fyra personers positioner..
positioner som i sig själva är 1½ mans arbete.
ibland räknar vi ner till vår uppbackning som kommer i mitten av Maj
och tackar gudarna att våra volontärer för tillfället är änglar.
Men oftast skrattar vi och torkar svetten for att några minuter senare ta tag i allt igen.
Vi skrattar till och med mellan tårarna som kommer ibland. För sådana kan inte undvikas
i ett jobb som det här. Det gäller bara att se till att skratten blir övervägande.
Helgerna har varit nyttiga också med små helgtripper till Mozambique och några långhelger
som blandat upp jobb och strandliv med lite safaris och rugbymatcher.
Som sagt.. jag har det ganska bra =)
Fick simma med delfiner igen och blev lite smått attackerad av en noshörning.
Fick surfa på vågorna igen och fajtas med aporna på stranden över en ananas.
Försöker att få tid till att bara vara hemma i huset och kolla på film eller rugby.
Lyckas ibland.. =)
Det har varit full rulle denna månad..
Nästa bjuder på mycket utöver det vanliga,
och det ser jag fram emot!
Puss!
