Miss Lily

Började dagen med att Maverick, Alanna hund skrämde upp volontären som är livrädd för hundar,
så vi var tvugna att ha ett möte där hundarna var närvarande och pratade mest av alla,
Vi packade in i bilarna och fick som så ofta putta igång den ena bilen.
Det fungerade inte riktigt så jag fick leka lite bilmekaniker.
Jag satte mig för att betala räkningar och svara på mina emails som studsat in,
samtidigt hade jag reparatören och ägaren av huset i luren för att lösa den trasiga tvättmaskinen
innan volontärerna tar livet av oss med sina smutsiga underkläder.
Tvätten blev löst, men halva huset blev utan vatten på grund av att vattenledningarna
sitter ihop på ett sätt som endast kan ske i Afrika.
Jag lekte vattenlednings-reparatör ett tag..

Projekt koordinatorn ringde och jag fick ge ett besked till volontärerna som inte är av det härligaste slaget,
nämligen att INTE ge pengar till patienten som nyligen förlorat sin man.Vi får nämligen göra det till alla våra hundratals patienter i sådana fall. Vi träffar på dödsfall dagligen och det finns ibland inget man kan göra.
Alla önskar att vi kan påverka mer av politiken och hälsovården i detta land,
men vi gör vad vi kan, hjälper med hjälp av vår kunskap och omtanke.
Vi tänker långsiktigt och rättvist, men ibland betyder det att man måste säga nej i hemska situationer.
Gör ont i magen varje gång.

Ett annat dödsfall kom oss nära inpå när en av teamets svärmor gick bort.
Plan B sattes i verket och resurs för stöttning för hela slanten sattes in.

Strax därefter kom ett glädjande besök som eventuellt hjälpte mig med en stor uppgift,
nämligen att hitta ett nytt hus för oss att ha volontärerna i nästa år.
Detta för att kunna expandera projekten vi har och hitta nya projekt.
Det är spännande när möjligheterna hoppar ner i knäet på en!

Eftermiddagen bjöd på möten av olika slag och en och annan kaffe.
Försökte fixa visum-ansökningar till min personal och ett nytt hem för oss i teamet att bo i efter vintern.
Den avslutades med att en annan i teamet kanske inte åker hem på semester som planerat
på grund av att hennes morfar fått svår cancer och förmodligen inte kommer att överleva
många veckor vilket gör det svårt att parera,
hon måste dock ändå åka hem eftersom tack vare misskommunikation till
Home Affairs är hon just nu illegal i landet och skulle egentligen arresteras.
Minor Problems..

Kvällen avslutas med att volontärerna kramar krokodiler
och möter sedan upp oss för att distrahera oss med lite
SVERIGE- ENGLAND
och en och annan gin&tonic.

Det har helt klart varit en berg&dalbane-dag
minst sagt!
Men på många sätt är den också bara;

Another Day in Africa

En och en halv vecka tillbaka på jobbet.
Det har varit en bergochdalbana kan jag lova.
Framförallt känslomässigt..

Att komma tillbaka och ha så mycket att göra,
att ha varit borta en vecka mer än beräknat,
samtidigt ha endast två veckor på oss att klara av allt inför högsäsong
och innan A åker på semester.
Jag möttes av många nya utmaningar på nya plan när jag anlände.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle övervinna dem
och jag vet inte riktigt om jag har klarat det än,
men det känns bättre nu i alla fall.

Jag har haft en flygande start denna vecka med
två stora saker på plats, nej TRE faktiskt
och det har hjälpt mig att hamna på fötter igen.
Känna att jag gör nytta igen, känna mig behövd.

Jag blev lite rädd för min egen stressnivå ett tag
men nu har aptiten och sömnen kommit tillbaka och jag har
kommit in i rutinerna på detta underbara jobb igen.
Allt känns super igen!

Det enda jag ska överleva nu är vintern!
Och det blir med tre lager byxor, fyra lager tröjor
och på natten två täcken..
Haha man skulle ju kunna tro att jag kommer från ett tropiskt land.
Men kylan som är här är bara så ilande och genom trängande.
Men det är bara att pinas..
Ikväll ska fleecen på.. Regnet står som spön i backen!

Dags att krypa ner!
Natti natti

Efter några dagar hemma i Sverige kom beskedet att min kära farmor var inlagd på sjukhuset.
2 dagar senare fanns hon inte kvar här hos oss längre.
Nästan 92 år fick hon vara med och de sista åren var inte så roliga längre tyckte hon.
Hon ville gärna möta farfar igen och det var på något sätt skönt att veta
att hon fått vad hon ville nu äntligen.

Men saknaden är såklart stor för oss som är kvar.
Jag är så underbart glad att jag hann träffa henne en sista gång på en härlig lunch
och hon fick höra allt om hennes barnbarns äventyr och lycka.
Det kändes skönt att hon fick veta hur lycklig jag är över valet jag gjort
och hon var glad för min skull vilket gjorde mig glad också.

Jag tänker tillbaka på min barndom med farmor och farfar
men mycket värme och tackar dem för alla härliga dagar i skogen
bärplockning, svampplockning, picknickar, sylt&saftmakeri
Matlagning och bakning är mitt intresse tack vare allt jag lärt vid spisen hos dem.
Att rensa sill och baka fastlagsbullar med den rätta touchen,
och att dricka kaffe vid 6 års ålder med tre sockerbitar och grädde i
"för den rätta färgens skull" är saker jag alltid kommer att uppskatta som kära minnen.

Tack för allt farmor och farfar och jag hoppas att ni äntligen hittat varandra
och vandrar hand i hand på ett fint ställe.
~~~~

Det har varit underbara veckor hemma i Sverige. Det började med en överraskning utan dess like i Köpenhamn.
Föräldrarna kom intet anandes in på hotellet och fick sig en liten surprise. =) I form av mig!
Resten av helgen var mysig med bergodalbanor och experiment med brorsbarnen och bror. Helt underbart!



Killarna fick bli sydafrikanska rugbyspelare. =)


Resten av veckorna har kantats av umgänge med bror&co, vännerna i Stockholm, barndomsvännerna i Lerbarjet
och gamla vänner och kollegor på hemmaplan. Galet kul!
Det får en verkligen att vilja komma hem.. en dag. ;)



Vädret har varit underbart och jag fick smaka på grillningar i trädgårdar och på stranden blev det picknick.
Jag kan inte ha bättre familj och vänner. Så är det bara!
Det enda jobbiga är att man är så kluven och vill vara på två ställen samtidigt..
De är på varsin sida av jorden. Men allt har sin tid =)

Nu är det dags att sätta sig på planet igen..
Med helt underbara Sverigeminnen i bagaget.

Puss på er alla som förgyllde min semester!